Under luppen

För säker artbestämning av spindlar behöver man ofta titta på dem i förstoring. För en del arter kan det räcka med en handlupp med 10-20 gångers förstoring (se även stycket om hur man gör ett araknoskop på tips och trix-sidan), men ofta behövs mer. Då använder man ett s.k. stereomikroskop/stereolupp som har förstoring på allt från 10 till över 100 gånger, beroende på märke och modell (alltså inte ett vanligt mikroskop, de har för höga förstoringar). Många luppar har några stycken fasta förstoringar att välja på, men det finns också (dyrare) modeller med steglös zoom. Det är lite individuellt förstås, men för spindlar tycker jag att det är ganska lagom med en lupp som har som minst 20 och som störst 60 eller 80 gångers förstoring (jag använder 20 och 40 gångers förstoring flitigast). Naturligtvis gör det inget om man har både mer och mindre än det, t.ex. från 10-100 men jag tycker nog inte att förstoringen ska börja högre än på 20 gånger, och inte att den ska sluta på under 50-60 gånger (om man vill kunna bestämma även riktigt små spindlar). Vill man kunna fotografera genom stereoluppen kan man skaffa en lupp med en fattning för att koppla på en kamera.

När man tittar på spindlar i stereolupp ska djuren vara döda. Att placera en levande spindel under en stark lampa och vrida och vända på den under luppen medan man jobbar sig igenom en bestämningsnyckel, eller petar och pillar på och i parningsorgan, tycker jag är att betrakta som djurplågeri. Möjligtvis kan man snabbt kolla för att se om spindeln är adult (med spindeln i ett provrör eller burk), eller snabbt bekräfta en bestämning som man redan är hyfsat säker på och där man redan vet precis vad man ska titta på (och inte behöver peta).

Spindlar ska ALLTID ligga i vätska under luppen eftersom spindelns hår annars kan göra det svårt eller omöjligt att titta på vissa karaktärer. Dessutom torkar och skrumpnar bakkroppen fort på döda spindlar, och torra spindlar blir också väldigt sköra. De flesta foton på parningsorgan som finns i litteraturen (och många av de på bestämningssidor på nätet) är också som regel fotograferade i stereolupp med spindeln i sprit - så om man då tittar på den på samma sätt själv blir det lättare att jämföra. Det här ska man också tänka på om man bestämmer efter foton på levande djur och jämför med bilder tagna på spritlagda djur!

Var försiktig med färger om du tittar på spritlagda djur - många pigment löses upp av spriten, så med tiden kommer de flesta spindlar att anta en rödbrunbeige färg som ofta inte alls stämmer med hur djuret såg ut när det levde, och vissa teckningar kan mer eller mindre försvinna. För bestämning fungerar det dock ändå - de karaktärer man använder i bestämningsnycklar i litteraturen, liksom teckningar av parningsorgan, går bra att använda även om spindeln tappat sina naturliga färger och teckningar - nycklarna är skrivna för att det ska fungera, och det är också anledningen till att vissa karaktärer som kanske är bra när djuret lever inte finns med i bestämningsnycklarna. Men om du av någon anledning vill eller behöver studera just färger - titta på djuret ganska omedelbart efter insamling, eller välj en annan förvaringsmetod än sprit (frysen).

Vätskan man har djuret i under luppen är som regel etanol. Det är väl beprövat och fungerar bra. Om man har ont om sprit eller helt enkelt inte gillar att sitta i spritångor långa stunder så fungerar det att ha spindeln i vatten också (bara man lägger tillbaka den i sprit efteråt). Problem som kan uppstå är dock att man kan få luftbubblor i vattnet som kan störa om de hamnar på fel ställe, eller att man får reflexer i vattenytan som stör. Jag tycker att det ändå ofta fungerar bra, och i de fall det inte gör det så får man i så fall ta fram spriten och se om det går bättre. För egen del ogillar jag att starkt att sitta och jobba i spritångor...

Förutom stereolupp behöver man även en del annan utrustning för att jobba i stereolupp. Till att börja med en bra lampa, eller ett par. Vissa luppar har inbyggd belysning, vilket jag tycker är ett sämre alternativ vad gäller just spindlar om man har möjlighet att välja. De lamporna är inte alltid starka nog, och de är inte de mest ändamålsenliga just för spindlar. Vissa luppar har inbyggd belysning underifrån, men det har man ingen större nytta av (det är något man behöver om man jobbar med saker som ska genomlysas och det är det inte frågan om här). Andra luppar har belysning uppifrån (eller både och), vilket kan ge problem med reflexer när man jobbar i vätska, dessutom är ljuset som sagt ofta för svagt. Det bästa är att ha en extern lampa med rörliga armar så att man kan rikta ljuset precis dit man vill. Det finns sådana från företag som säljer laboratorieutrustning, med två rörliga armar, men de tenderar att vara dyra och ett bra lågbudgetknep är att istället skaffa ett par billiga skrivbordslampor med rörliga armar (finns t.ex. sådana med LED-lampor på IKEA). Jag tycker att det fungerar precis lika bra.

Spindeln har man oftast i en (vätskefylld) petriskål under luppen, men vilken burk som helst med låga kanter fungerar förstås bra.

Sen behöver man saker att peta och pilla med: Pincetter och kanske en nål. Har man vassa redskap är det bra att vara lite försiktig - spindlars bakkropp är mjuk och lätt att ha sönder.

Ibland vill man lägga sin spindel på något för att den ska hållas stilla och inte guppa omkring i vätskan, eller för att kunna positionera den i en ställning där man ser det man vill se. För detta kan man använda t.ex. en bomullstuss, papper, eller lite fin sand. Alla sätt är bra bara man ser det man behöver se. Var försiktig om du placerar spindeln så att den hamnar ovanför vätskeytan, då kan man förstås få samma problem som om man tittar på den torrt.