Samling och förvaring

Samla, förvara med mera

 

Idag debatteras dödande och insamlande av djur mycket, oberoende av orsak till samlandet. Den debatten går jag inte in på här, men kommer att tipsa om hur man gör när man samlar in spindlar. För faktum är att många spindlar inte går, eller är väldigt svåra, att artbestämma säkert i fält eller från en bild - för sådana arter krävs detaljerade studier av pyttesmå karaktärer i förstoring. Och för att göra det behöver man ibland samla in och döda spindeln.

 

Detta handlar inte om hur man artbestämmer, men här finns diverse tips på vad man ska tänka på när man samlar in, förvarar och hanterar insamlade spindlar.

Insamling

Spindlar som ska användas för artbestämning kan samlas in levande eller döda. Fördelen med levande är att man kan förvissa sig om att djuret är vuxet (om man inte kunnat göra det i fält) innan man dödar det, vilket är viktigt eftersom man för många arter behöver studera parningsorgan och dessa är inte fullt utvecklade förrän spindeln är adult (könsmogen). Om man samlar in spindeln levande och den visar sig inte vara adult kan man i så fall, om man har lite tålamod, föda upp den hemma tills den blir det. Vill man inte döda den har man också alternativet att låta den leva ut sitt liv i fångenskap och vänta med artbestämningen tills den dör.

 

Spindlar är rovdjur och äter som regel även andra spindlar. Samlar man in levande djur är det därför viktigt att de förvaras i separata behållare! Bara en enda spindel i varje burk eller provrör, annars är risken att antalet i burken är avsevärt mindre när man kommer hem...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Döda spindlar ska förvaras i sprit (mer om detta nedan) och oftast dödas de också genom att man lägger dem direkt i spriten. Anledningen till att det är viktigt att spritlägga är att spindlar har en mjuk bakkropp som snabbt torkar och skrumpnar ihop när djuret är dött, vilket gör det svårt eller omöjligt att studera små karaktärer där. Spindlar måste därmed ner i sprit väldigt snabbt efter döden, helst omedelbart!

 

Genom att lägga spindarna i sprit direkt underlättar man också för sig i fält eftersom man då kan förvara många i samma burk. Små spindlar dör som regel väldigt snabbt i spriten, men för större djur kan det ta längre tid och för de riktigt stora (Dolomedesarter, riktigt stora Araneusarter m.m.) kan det ta så lång tid som någon/några minuter. Vill man undvika det kan man ta hem stora individer levande och avliva dem genom att placera dem i frysen istället (funkar förstås även för mindre djur om man föredrar den här metoden).

 

Om man har djur som fångats i fällor med någon sorts medium för dödande och konservering av djuren (vanligt om man samlar in djur med t.ex. fallfällor, Malaisefällor eller förnatratt/Tullgrentratt) behöver man lägga spindlarna i sprit direkt efter tömning av fällan.

 

Undvik att stoppa spindlar i "dödarburkar" för insekter med etylacetat eller liknande! De kommer att torka ut väldigt snabbt och risken är att de är mer eller mindre oanvändbara för artbestämning när du kommer hem...etylacetat fungerar förstås som avlivningsmetod, men flytta då omedelbart över dem till sprit (dvs vänta inte tills du kommer hem).

Förvaring

Spindlar förvaras alltid i sprit, eller möjligen frysta (mer om det nedan).

 

Med "sprit" menas i spindelsammanhang ren etanol, dvs så kallad labsprit, läkarsprit, eller apotekssprit. För att konservera spindlar krävs etanol med en koncentration på 70-80%, varken mer eller mindre. Ska man bevara spindlar en längre tid är en koncentration lite högre än 70% att föredra. Ofta utgår man från sprit med hög koncentration (90% eller mer) och späder den med vatten till lagom koncentration.

 

Sprit är lite problematiskt om man ska spara sina djur länge eftersom det dels avdunstar lätt, dels torkar ut många material. Ska man spara spindlarna i många år behöver man därför använda behållare i glas (plast torkar ut och spricker) med bra och täta lock (helst inte av plast- och gummimaterial). Även med bra behållare behöver man se över sin samling ibland och kolla så att spriten inte avdunstat.

 

I stora museisamlingar, där man vill kunna förvara djuren väldigt väldigt länge, förvarar man spindlarna i glasrör som fylls med sprit eller annat medium, stängs med en bomullstuss, och sedan lägger man en hel packe sådana rör tillsammans i en större burk som även den spritfylls.

 

För amatöraraknologen är ett problem här att alls få tag i ren etanol, som inte får säljas till privatpersoner av uppenbara skäl. Så om man inte har tillgång till labresurser måste man överväga andra metoder! En bra ersättning är isopropanol, en alkohol som används som bl.a. antifrysmedel, lösningsmedel och rengöringsmedel för elektronik, och som kan hittas t.ex. på macken, i bygghandeln, eller hos elektronikhandlare som Kjell & co eller liknande. Späd isopropanolen till 70%.

 

För förvaring är frysen också en metod. Där kan djuren förvaras länge utan problem.

 

Förvara ALDRIG spindlar torrt, t.ex. uppnålade som man gör med insekter! Då torkar de och skrumpnar ihop väldigt snabbt.

 

 

Under luppen

För säker artbestämning av spindlar behöver man ofta titta på dem i förstoring. För en del arter kan det räcka med en handlupp med 10-20 gångers förstoring (se även stycket om hur man gör ett araknoskop på tips och trix-sidan), men ofta behövs mer. Då använder man ett s.k. stereomikroskop/stereolupp som har förstoring på allt från 10 till över 100 gånger, beroende på märke och modell (alltså inte ett vanligt mikroskop, de har för höga förstoringar). Många luppar har några stycken fasta förstoringar att välja på, men det finns också (dyrare) modeller med steglös zoom. Det är lite individuellt förstås, men för spindlar tycker jag att det är ganska lagom med en lupp som har som minst 20 och som störst 60 eller 80 gångers förstoring (jag använder 20 och 40 gångers förstoring flitigast). Naturligtvis gör det inget om man har både mer och mindre än det, t.ex. från 10-100 men jag tycker nog inte att förstoringen ska börja högre än på 20 gånger, och inte att den ska sluta på under 50-60 gånger (om man vill kunna bestämma även riktigt små spindlar).

 

När man tittar på spindlar i stereolupp ska djuren vara döda. Att placera en levande spindel under en stark lampa och vrida och vända på den under luppen medan man jobbar sig igenom en bestämningsnyckel, eller petar och pillar på och i parningsorgan, tycker jag är att betrakta som djurplågeri. Möjligtvis kan man snabbt kolla för att se om spindeln är adult (med spindeln i ett provrör eller burk), eller snabbt bekräfta en bestämning som man redan är hyfsat säker på och där man redan vet precis vad man ska titta på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spindlar ska ALLTID ligga i vätska under luppen eftersom spindelns hår annars kan göra det svårt eller omöjligt att titta på vissa karaktärer. Dessutom torkar och skrumpnar bakkroppen fort på döda spindlar, och torra spindlar blir också väldigt sköra. Dessutom är de flesta foton på parningsorgan som finns i litteraturen och många av de på bestämningssidor på nätet som regel fotograferade i stereolupp med spindeln i sprit - så om man då tittar på den på samma sätt själv blir det lättare att jämföra. Det här ska man också tänka på om man bestämmer efter foton på levande djur och jämför med bilder tagna på spritlagda djur!

 

Var försiktig med färger om du tittar på spritlagda djur - många pigment löses upp av spriten, så med tiden kommer de flesta spindlar att anta en rödbrunbeige färg som ofta inte alls stämmer med hur djuret såg ut när det levde, och många teckningar kan mer eller mindre försvinna. För bestämning fungerar det dock ändå - de karaktärer man använder i bestämningsnycklar i litteraturen, liksom teckningar av parningsorgan, går bra att använda även om spindeln tappat sina naturliga färger och teckningar. Men om du av någon anledning vill eller behöver studera just färger - titta på djuret ganska omedelbart efter insamling, eller välj en annan förvaringsmetod än sprit (frysen).

 

Vätskan man har djuret i under luppen är som regel etanol. Det är väl beprövat och fungerar bra. Om man har ont om sprit eller helt enkelt inte gillar att sitta i spritångor långa stunder så fungerar det ofta bra att ha spindeln i vatten också (bara man lägger tillbaka den i sprit efteråt). Problem som kan uppstå är dock att man kan få luftbubblor i vattnet som kan störa om de hamnar på fel ställe, eller att man får reflexer i vattenytan som stör. Jag tycker att det ändå ofta fungerar bra, och i de fall det inte gör det så får man i så fall ta fram spriten och se om det går bättre.

 

Förutom stereolupp behöver man även en del annan utrustning för att jobba i stereolupp. Till att börja med en bra lampa, eller ett par. Vissa luppar har inbyggd belysning, vilket jag tycker är ett sämre alternativ vad gäller just spindlar om man har möjlighet att välja. De lamporna är inte alltid starka nog, och de är inte de mest ändamålsenliga just för spindlar. Vissa luppar har inbyggd belysning underifrån, men det har man ingen större nytta av (det är något man behöver om man jobbar med saker som ska genomlysas och det är det inte frågan om här). Andra luppar har belysning uppifrån (eller både och), vilket kan ge problem med reflexer när man jobbar i vätska, dessutom är ljuset som sagt ofta för svagt. Det bästa är att ha en extern lampa med rörliga armar så att man kan rikta ljuset precis dit man vill. Det finns sådana från företag som säljer laboratorieutrustning, med två rörliga armar, men ett bra lågbudgetknep är att istället skaffa ett par billiga skrivbordslampor med rörliga armar (finns t.ex. sådana med LED-lampor på IKEA). Jag tycker att det fungerar precis lika bra.

 

Spindeln har man oftast i en (vätskefylld) petriskål under luppen, men vilken burk som helst med låga kanter fungerar förstås bra.

 

Sen behöver man saker att peta och pilla med: Pincetter och kanske en nål. Har man vassa redskap är det bra att vara lite försiktig - spindlars bakkropp är mjuk och lätt att ha sönder.

 

Ibland vill man lägga sin spindel på något för att den ska hållas stilla och inte guppa omkring i vätskan, eller för att kunna positionera den i en ställning där man ser det man vill se. För detta kan man använda t.ex. en bomullstuss, papper, eller lite fin sand. Alla sätt är bra bara man ser det man behöver se. Var försiktig så du inte pallar upp spindeln så att den hamnar ovanför vätskeytan, då kan man förstås få samma problem som om man tittar på den torrt.

Exkursioner

Jag leder gärna exkursioner med fokus på spindlar.

Exkursioner kan bestå antingen i att jag enbart visar

och berättar, eller kombineras med aktviteter som

att prova på olika insamlingsmetoder.

 

En exkursion kan förstås även kombineras

med ett föredrag (jag kan även hålla föredrag ute

i fält för er som vill ha allt utomhus).

 

Jag är ingen terapeut, men kan leda exkursioner

även för spindelrädda där man får möjlighet att titta

på spindlar under lugna och avslappnade förhållanden.

 

 

 

 

 

Spindelnätet

Ett svenskt araknologiskt nätverk