Fototips

Sidan

Bilder från sidan kan bli väldigt snygga fotografiskt sett, men är tyvärr ofta en dålig vinkel ur bestämningssynpunkt. Ofta ser man inte tillräckligt av varken kroppsbyggnad eller teckningar och det kan bli svårt att ens komma så långt som till korrekt familj. Om det alls är möjligt att bestämma en spindel från sidan så ser man ändå samma karaktärer bättre uppifrån eller snett uppifrån eller rentav underifrån. Det finns ett undantag där sidbilder kan vara bra, och det är om sidvinkeln gör det möjligt att ta en riktigt skarp bild av hanens parningsorgan (mer om detta längre ner) men även då får man gärna ha en bild uppifrån eller snett uppifrån också... 


Två bilder på större husspindel (Eratigena atrica). På vänstra bilden rakt från sidan syns färre karaktärer än på den högra som är tagen snett uppifrån, här syns t.ex. teckningen och de för familjen typiska långa spinnvårtorna.

Spindelnätet

               

Ett svenskt araknologiskt nätverk

För er som är fotointresserade i Facebookgruppen Spindelnätet - notera att gruppen INTE är en fotogrupp! Det är ok att ställa någon enstaka kort fråga om en specifik bild, och att svara kort på en sådan fråga, men ta de längre fototekniska diskussionerna i en grupp eller forum avsedd för detta - inte i Spindelnätet!

Fototips för bestämning


Jag är ingen bra fotograf, så om du vill ha fototekniska tips på hur man tar vackra spindelbilder är jag ledsen att göra dig besviken. För det ändamålet finns det bättre ställen att läsa på än här - detta handlar enbart om fotografering i syfte artbestämning!


Jag får mycket förfrågningar om artbestämningar, ofta med bilder. Om de går att bestämma beror delvis på vilken spindel det är (eftersom det varierar mycket hur enkla olika arter är att bestämma efter bild, eller om det alls är möjligt), men ofta går det inte att göra en säker bestämning helt enkelt för att bilden inte visar det man behöver se.


När man tar bilder på en spindel har man kanske inte alltid bestämning som högsta prioritet, eller så sitter spindeln så till att man inte kan välja vinklar så noga. Men om man kan det och om man tar bilden i syfte att ta reda på vilken art man fotograferat, oavsett om man vill bestämma djuret själv eller be någon annan om hjälp, så finns lite saker att tänka på som ökar chanserna för att man ska kunna göra en korrekt bestämning.



Allmänt

Spindlar är en stor djurgrupp och det betyder att man ofta behöver se olika saker för bestämning hos olika familjer och släkten. Om man har en idé om vad det är redan när man tar bilden och vet vad man behöver titta på kan man anstränga sig att få med just de karaktärer som behövs för att bli säker. Om man däremot inte har en aning kan man gardera sig med bilder som gör det så troligt som möjligt att få med användbara karaktärer. En bild rakt uppifrån där man ser hela djuret (inklusive ben) är en mycket bra utgångspunkt! Om möjligt kan man sedan komplettera med andra vinklar också.


För den fotointresserade är det estetiska och konstnärliga kanske ofta huvudsyftet, men om man vet med sig att man kommer att vilja veta vad man fotograferat rekommenderas att man kompletterar med några bilder tagna i bestämningssyfte. Är man intresserad av fototekniska utmaningar så kan det också vara en lika stor eller större utmaning att ta bilder som visar det man behöver se för ett specifikt ändamål.


Om man tänker be om hjälp med bestämning, i synnerhet om man gör det över internet genom att lägga upp bilder i en Facebookgrupp eller liknande, rekommenderar jag att man beskär bilden så mycket det bara går så att spindeln om möjligt mer eller mindre fyller bilden. Man har ofta mer nytta av en mindre skarp bild där man kommer ordentligt nära, än av en superskarp bild där spindeln bara är en liten prick! Även om man skickar bilden på mail så tycker jag att det är rimligt att man själv gör arbetet med att beskära den, så att den person du ber om hjälp (som ofta är någon som gör det ideellt och gratis) slipper lägga tid på bildbehandling utan kan gå direkt på själva bestämningsarbetet.


Om man vill visa någon specifik karaktär (och om man redan har en bild som visar hela djuret) kan man gärna beskära ännu mer, förutsatt att bilden är skarp nog. Fyll bilden med det som behöver ses helt enkelt.


Och glöm inte bort att annat än själva spindelns utseende kan vara viktigt att veta för bestämning! Hade spindeln ett spindelnät, eller ett bo? Hur såg det ut (ta gärna bild på sådant också)? Detta hjälper till med bestämningen, i synnerhet om bilden på djuret inte visar det man behöver se. Komplettera också bilden med fakta som i vilken del av landet och i vilken miljö du hittade spindeln, och vilken tid på året. Allt detta är viktig information som kan hjälpa till att utesluta olika alternativ och på så vis säkra en bestämning. Det finns flera fall där ett par arter ser närmast exakt likadana ut, men kanske lever i olika habitat eller är vuxna vid olika tid på året.


Storleksuppskattningar av spindlar är svåra att göra, och är man inte van att skatta storlek på småkryp blir de ofta så fel att de är helt oanvändbara. Även våra största svenska spindlar är småkryp där någon millimeter hit eller dit kan göra stor skillnad, men många av oss är dåliga på att korrekt úppskatta mått på någon millimeter när. Särskilt om det handlar om större, långbenta arter som kanske upplevs som skrämmande - en husspindel kan då lätt bli lika stor som en fågelspindel! Vill man visa storleken är det mycket bättre att göra det på bilden genom att placera ett föremål av känd storlek bredvid djuret, eller ännu hellre placera spindeln på en linjal eller ett rutat papper. Ofta är det dock inte särskilt viktigt att ha ett exakt storleksmått!

Uppifrån!

En bild uppifrån visar proportioner och kroppsbyggnad, och räcker för den lite erfarne ofta för att bestämma spindeln så långt som till familj. Ovansidans färger och teckningar och eventuella andra karaktärer som syns kan räcka till släkte och art om man har tur, och även när det inte räcker så långt utan man behöver komplettera med andra bildvinklar så är uppifrånbilden är alltid bra att ha som utgångspunkt. Kan man bara ta en enda bild på djuret så rekommenderar jag att man tar den bilden rakt uppifrån, eller möjligtvis snett uppifrån/framifrån.


Bilden till vänster är tagen rakt uppifrån och visar en större skuggspindel (Nuctenea umbratica). Här får man en bra uppfattning om proportioner och kroppsbyggnad och ser färg och teckningar bra.


Bilden till höger är en parfläckig vargspindel (Pardosa inquilina). Vinkeln snett framifrån ger en något sämre uppfattning om proportioner, men visar ögonens positioner vilket gör det enkelt att avgöra att det rör sig om en vargspindel även om man inte känner igen den enskilda arten (vilket man ändå gör här). Man ser fortfarande färger och teckningar mycket bra, bl.a. de två fläckarna som gett spindeln dess svenska namn.

Framifrån/snett framifrån

Det här är en bra bildvinkel att komplettera med, i synnerhet för grupper där det är till nytta att se ögonens placering. Rakt framifrån är dock sällan tillräckligt i sig själv för att man ska komma ända till art i bestämningen, utan det får gärna finnas en bild uppifrån också. Det finns inarbetat hos många entomologer att det är viktigt att se ögonen för bestämning av spindlar, och det är sant - men ögonen är ofta viktigast för att komma till familj, de räcker sällan ända till art, då behövs mer information. Och den som är van att titta på spindlar klarar ofta att bestämma dem till familj från en uppifrånbild utan att studera ögon, även om det behövs ibland. Så en bild där man ser ögonen bra är ett jättebra komplement, men ta gärna en uppifrånbild också!


Framför allt hoppspindlar är väldigt frestande att

fotografera framifrån eftersom de har

uppseendeväckande stora ögon, är väldigt söta och

charmiga och dessutom gärna själva tittar på kameran

(ibland är det nästan svårt att få en bild i annan vinkel än

framifrån eller snett framifrån). Men även här behöver

man ofta se åtminstone delar av ovansidan för att kunna

göra en artbestämning! Vinkeln snett framifrån/uppifrån

så att man ser både ryggsidan och ansiktet är ett bra val.   









Sebraspindel (Salticus scenicus). På den här bilden snett framifrån/uppifrån syns förutom ögonen och ansiktet även mycket av ryggsidans teckningar Hade inte spindeln tittat på kameran och fotografen och därför lyft framkroppen hade framkroppens teckningar synts bättre, men hoppspindlar gör gärna så här... 

Underifrån

Underifrån är ibland till stor nytta, ibland inte till nytta alls. Framför allt är det bra om spindeln är en hona och man ser parningsorganet tydligt, men även om man inte gör det kan en underifrånbild ibland vara ett bra komplement till en uppifrånbild..


En grupp där undersidan är viktig, oavsett om man ser parningsorgan eller inte, är ett par släkten i familjen käkspindlar (Tetragnathidae), Tetragnatha och Metellina. Där finns arter som är så lika att det är mycket svårt att skilja dem säkert på enbart ovansidan, men där de ibland går att skilja på undersidans teckningar. Men uppifrånbilden är ändå bra att ha den också!

Mässingssträckspindel (Tetragnatha extensa) är en av våra vanligaste sträckspindelarter. Den kan skiljas från andra arter i släktet på undersidan, även de som är mycket lika på ovansidan. I det här fallet räcker det med den ljusa triangelformade teckningen på sternum, för andra sträckspindlar  har man ofta nytta av teckningarna på bakkroppens undersida.

Parningsorgan

Parningsorganen är det man ofta använder för att göra säkra artbestämningar av spindlar i professionella sammanhang. Det man tittar på är strukturer hos hanens pedipalp och honans epigyn (se förklaring av detta under vanliga frågor). De här organen är förstås ganska små på djur som redan är små, och kan därför vara svåra att ta tillräckligt skarpa bilder på (för här behöver bilderna verkligen vara skarpa och man behöver komma väldigt nära!). Men det är inte omöjligt. För större arter kan de här strukturerna ibland vara så tydliga  att man klarar sig med en handlupp, eller rentav blotta ögat i ett litet fåtal fall, och då går det självklart också att ta tillräckligt bra bilder på dem (även utan makroobjektiv). Tar man bilder som man ska lägga upp på internet, t.ex. för att ställa en fråga i en facebookgrupp, är det väldigt viktigt att beskära dem! Det är små strukturer man tittar på och om bilden visar t.ex. hela bakkroppens undersida kommer man ofta inte nära nog för att se det man behöver även om bilden är skarp. Parningsorganet bör helst mer eller mindre fylla bilden - det ligger en hel del foton på internet på spindlars parningsorgan, sök gärna och titta på bilder för att ha en uppfattning om vad man behöver se.


Honans epigyn är enklast ur fotosynpunkt, förutsatt att man kommer åt att ta en bild underifrån. Det sitter på bakkroppens undersida ganska nära framkroppen och kommer man åt att ta en bild underifrån kan man gärna försöka fokusera på det här området. Helst bör bilden vara rakt underifrån eftersom en bild tagen i vinkel kan försvåra rejält eller till och med göra bestämning omöjlig.


Hanens pedipalp är svårare eftersom man behöver se strukturerna inuti uppsvällningen på palpens yttersta led, och det kan vara svårt att komma åt. Man behöver antingen en bild på palpens undersida (som ofta inte är vänd neråt då spindeln gärna viker palpen nedåt-inåt kroppen, så det räcker inte att ta en bild underifrån och hoppas på det bästa), eller också en bild rakt från sidan. 


Med detta sagt är det inte alltid möjligt att göra en säker bestämning ens efter en skarp bild av parningsorganen. Ibland behöver man vrida och vända och peta och pilla en del för att se det man behöver se, speciellt vad gäller hanarnas pedipalper, vilket man inte kan göra på ett foto (men kan man ta några olika bilder i olika vinklar av palpen kan det ju hjälpa). Honans epigyn är lättare att se tillräckligt av på ett foto och är det bara skarpt nog och taget rakt underifrån räcker det ofta, men i vissa fall behöver man peta lite (t.ex. hos spindlar med mycket hår) eller preparera fram de inre delarna av epigyn, och då hjälper förstås ingen bild tagen på en levande spindel...

Epigyn (vänster) hos hona av Amaurobius erberi (höger).

Film är trevligt på många vis, men inte just i artbestämningssyfte. Att se de detaljer man behöver för artbestämning på rörlig bild är ofta svårt, och om filmen inte är VÄLDIGT bra (proffsnivå) så räcker den sällan för en säker artbestämning tyvärr. Skärpan är helt enkelt sällan bra nog och fokus på fel ställe (och skakningsoskärpa gör ofta att även en stillasittande spindel inte är stilla nog). Även en suddig och ganska dålig mobilbild är tyvärr ofta bättre, ofta går det inte ens att bestämma arter som även på ett sämre foto hade varit helt självklara. Så om du vill filma en spindel som du vill ha artbestämd - ta några stillbilder också som komplement! Inte fel att ta det för vana om du gillar att filma...