Vanliga frågor

Spindelnätet

Ett svenskt araknologiskt nätverk

 

Vanliga frågor om spindlar

 

På den här sidan finns svar på några vanliga frågor om spindlar. De ligger inte i någon särskild ordning, så man får leta runt lite här nedan om det är en speciell fråga man söker svar på.

 

Hittar du inte svaret på just din fråga här - besök gärna Facebookgruppen Spindelnätet! Här finns spindelintresserade på alla nivåer, både aktivitetsnivån och kompetensen är hög och man får oftast snabbt svar på sina frågor. Och inga frågor är dumma!

 

"Är alla spindlar giftiga?" och "Har vi farliga spindlar i Sverige" är två av de vanligaste frågorna jag får. De korta svaren är "ja nästan" på den första och "NEJ!" på den andra.

 

Nästan alla spindlar jagar med gift, med mycket få undantag, och av våra ca 735 svenska arter är det bara två som saknar giftkörtlar (familjen Uloboridae). Resten är alltså giftiga, i betydelsen att de producerar och använder gift för att jaga, men det betyder inte att de är farliga för människor! Spindelgift är avsett för andra småkryp, inte stora däggdjur, det är dessutom dyrt för spindeln att producera giftet och de flesta slösar inte gärna med det i självförsvar. Många arter kan inte ens bita genom huden, och för de som kan har bettet i de flesta fall mycket lindriga effekter - kanske lite ömhet, rodnad och svullnad på bettstället, sällan värre. Ofta händer inget alls utöver att själva bettet sticker till, eftersom spindlar i många fall injicerar lite eller inget gift alls när de biter i försvar.

 

Det finns bara ett fåtal svenska arter som har ett bett som möjligtvis kanske skulle kunna vara lite mer obehagligt, och även där är spindeln sällan särskilt benägen att bitas och resultatet blir mycket sällan värre än ett getingstick. Eller, för att citera spindelexperten Lars Jonsson om en av våra mycket få arter som skulle kunna vara lite värre att bli biten av: större sporrspindel (Cheiracanthium punctorium). "För att ha en chans att bli biten av den får man vara ute på natten i ett kärr och krypa omkring, helst naken" (och då måste man dessutom vara i precis rätt kärr eftersom arten bara finns på ett fåtal platser). Men om man nu brukar krypa omkring naken på marken om natten i ett av dessa fåtal kärr, så får man kanske vara med om en upplevelse i stil med ett rejält getingstick (och för att förtydliga så pratar vi då INTE om en allergisk reaktion på getingsticket, det är något helt annat). Kanske. Till dags dato har jag hört talas om EN person som blivit biten av arten i Sverige, effekten blev smärtsam men inte farlig. En annan art med dåligt rykte är luffarspindeln, Eratigena atrica. Den är ovanlig och finns bara på ett mycket litet fåtal platser i sydligaste Skåne, men framför allt är den info som finns på internet om att arten alls skulle vara farlig fel. Den är nära släkt med våra två husspindelarter, och alla dessa är helt ofarliga.

 

Har du blivit biten av något och undrar om det är ett spindelbett? Läs mer här.

 

"Vad heter spindeln på svenska?" är en vanlig fråga i Facebookgruppen Spindelnätet, då många av oss som svarar på mycket frågor där ofta är bättre på de vetenskapliga än de svenska namnen. Men har man bara fått ett vetenskapligt namn kan man snabbt och enkelt hitta svaret själv i Artdatabankens svenska namnlista för spindlar (finns även listor för lockespindlar och klokrypare).

 

Araknologisk ordlista

Om du undrar över krånglig spindelterminologi på Spindelnätet, se Spindelnätets araknologiska ordlista! Saknas ordet du undrar över där, fråga i gruppen, och påtala gärna om du tycker att något behöver läggas till i listan.

Gillar du inte kvalster? Det gör bokskorpionen!

Är spindlar "bra för huset"?

Det är en gammal och seglivad myt att spindlar i hemmet tyder på att huset är friskt och fritt från fukt, mögel, röta och annat elände. Det här är en myt - det finns inga samband mellan någon av dessa faktorer och spindlar. Och det gäller även det motsatta, dvs bara för att spindlar finns även i mögelhus innebär det inte att spindlar i huset betyder att det finns mögel - det finns helt enkelt inget samband!

 

Däremot är klimatet i våra uppvärmda bostäder ofta väldigt torrt för de flesta spindelarter, vårt inomhusklimat har ofta lägre luftfuktighet än de flesta öknar vilket egentligen inte är optimalt för några av våra spindlar. Därför hittas även utpräglade (torktåliga) inomhusarter oftast i rum där luftfuktigheten är lite högre, t.ex. i svala källare, badrum, tvättstugor och liknande. Den lite högre luftfuktigheten i sådana rum innebär inte att det finns ett fuktproblem eller att det föreligger en mögelrisk där.

 

I ett avseende kan faktiskt spindlarna vara "bra för huset" - spindlar är rovdjur och äter andra småkryp. Många kryp förutom spindlar som lever i våra bostäder är sådana som vi inte vill ha där och som antingen klassas som skadedjur eller åtminstone upplevs som irriterande - ängrar, mott, mal, kvalster, silverfiskar, sorgmyggor (de där små små som kläcks ur blomkrukor om man övervattnar sina krukväxter och som ofta kallas "blomflugor"), fruktflugor, husflugor med mera. Spindlar äter alla dessa. För den spinderädde kan spindlar upplevas som jobbiga att ha omkring sig, men spindlarna gör aldrig någon skada på huset, de äter inte upp din mat, dina kläder, eller gör dig allergisk, utan gör enbart nytta. Betrakta dem som naturlig skadedjursbekämpning. Detsamma gäller inomhuslevande klokrypare som bokskorpion (Chelifer canceroides), om du skulle ha lyckan att ha sådana i ditt hem.

 

Hur gammal blir en spindel?

Det varierar beroende på art och kön. Ett snabbt svar på frågan är att de flesta spindlar inte blir mer än ett eller ett par år.

 

Livslängden varierar beroende på art, men generellt blir lite större arter lite äldre eftersom utvecklingen tar längre tid, t.ex. lever korsspindlar (Araneus diadematus) två år eftersom de inte är vuxna förrän sitt andra levnadsår, medan sebraspindlar (Salticus scenicus) bara lever ett år. Vissa som t.ex. kärrspindel och skräddarspindel (Dolomedes spp.) kan bli något/några år till.

 

Vad gäller kön så blir generellt spindelhonor äldre än hanar. När hanarna blivit könsmogna satsar de i stort sett all sin energi och tid på reproduktion och dör sedan. Honor av många arter dör också efter ett enda reproduktionstillfälle, men till skillnad från hanarna måste de ju inte bara hinna para sig utan även lägga ägg innan de dör. Hos många arter dör honan efter det, hos en del vaktar honan också äggen eller först ägg och sedan ungar en tid innan hon dör. I de fall hon vaktar ungarna blir hon också ofta ungarnas första måltid när de kläcks. Hos en del arter lever hon längre och hinner producera flera kullar under sin livstid.

 

Värstingarna vad gäller livslängd här i Sverige är större husspindel (Eratigena atrica) där honorna kan bli uppemot 5-6 år gamla, vilket är väldigt mycket för en spindel, och den sällsynta tapetserarspindeln (Atypus affinis) som kan bli 8-10 år. I världen finns dock flera som blir äldre, i synnerhet fågelspindlar där honorna av många arter kan bli över 20 år. Jag har några sådana hemma, den äldsta av mina dog 2015 och var då minst 30 år, troligen lite mer!

 

Har du en större husspindelhona

hemma kan du få njuta av hennes

sällskap länge!

 

 

 

Äter spindelhonor alltid upp hanen efter parning?

Svar nej. Det händer, men de flesta parningar slutar faktiskt med att hanen tar sig därifrån oskadd. Det varierar också mycket mellan arter hur stor risken är att hanen blir uppäten. Nu spekulerar jag lite, men troligen är det så att de hanar som stryker med ofta är gamla slitna individer som inte längre hinner undan en hungrig hona, som han gjort om han var yngre och friskare – dvs en hane som slutar som middag åt sin partner kan ha undkommit samma öde ett antal gånger dessförinnan.

 

Vuxna spindelhanar satsar nämligen i stort sett all sin tid och energi på reproduktion, sliter ut sig fort och lever inte länge efter könsmognad oavsett om den slutliga dödsorsaken är en hona av samma art eller något annat. ”Live fast, die young” beskriver spindelhanars tillvaro ganska väl, oavsett om det gäller en art där det är vanligare att han blir uppäten av en hona eller inte. Hos en del arter flyttar hanen in hos honan och delar bo med henne.

 

 

Vasshjulspindel, Larinioides cornutus, bygger små bon i t.ex.

vassvippor på sjö- och havsstränder. Om man öppnar ett sådant

bo hittar man ibland en hane och en hona tätt tillsammans därinne.

På bilden sitter honan utanpå boet och hanen inuti, hans ben sticker

fram ovanför honan.

Vad är spindlar bra för?

Är en fråga jag ofta får (och som jag även får om fästingar, läs svaret om dem här). Det här är en fråga som jag och många andra biologer tycker illa om, som om levande varelser måste vara till nytta (helst till nytta för mänskligheten) för att ha ett existensberättigande! Spindlar är helt enkelt väldigt bra på att vara spindlar och bra på att göra allt det som spindlar gör. Och det har gjort att de har överlevt under sådär 400 miljoner år av evolution, väldigt mycket längre än oss däggdjur. Vilken rätt har vi att ställa andra krav på dem?

 

Sen kan man ju däremot prata om vilken roll eller funktion spindlarna har i naturen, för naturligtvis har de en roll. Det har allt levande. Spindlar är rovdjur, och rovdjur fyller bl.a. en reglerande funktion i naturen genom att interagera med andra arter på en rad olika sätt som jag inte tänker gå närmare in på här, och genom att göra det utgör de också en evolutionär drivkraft för alla arter de interagerar med. Och spindlarna hör ofta till de vanligaste rovdjuren i världens landekosystem - de finns i allt från våtmarker till öknar, från regnskog till tundra, på odlad åkermark och i orörda urskogar. Det landlevande rovdjur som lever på högst höjd i världen är en hoppspindelart som hittats på bergstoppar i Himalaya. En djurgrupp som anpassat sig till så många olika miljöer, och som oftast hör till de vanligaste rovdjuren i världens landekosystem, är uppenbart väldigt bra på det den gör. Spindlarna är en viktig del av en mycket stor del av världens ekosystem, och utan dem hade naturliga ekosystem inte sett ut och fungerat som de gör.

 

För fästingarna gäller detsamma. Vi må tycka att parasiter och sjukdomar är något väldigt otrevligt, och för oss är de naturligtvis det när de drabbar oss själva eller arter som är till mer uppenbar nytta för oss - men i naturen är de viktiga reglerande faktorer och viktiga evolutionära drivkrafter.

 

Med det sagt finns faktiskt en rad områden där spindlar faktiskt är till praktisk nytta för mänskligheten, även om jag inte tycker att deras existensberättigande behöver en motivation. Inom jordbruk och odling utnyttjar man spindlar som naturliga skadedjursbekämpare. En förlängning av det är forskning som gjorts på spindlars förmåga att hålla efter myggor i malariadrabbade områden. Det forskas på medicinska tillämpningar av egenskaper hos spindelgifter, och nyligen visades att fästingars saliv kan användas för att bekämpa cancer. Spindelsilke är ett material som är otroligt fantastiskt på väldigt många sätt, och man har länge forskat runt det för att kunna framställa och använda materialet i olika syften. Forskare vid SLU har lkommit fram till en metod för att framställa syntetiskt spindelsilke (dvs utan att man behöver ”skörda” silket från levande spindlar vilket varit den stora stötestenen för användning av spindelsilke i större skala). Det som slogs upp stort i tidningarna när de första rönen därifrån publicerades var att man skulle kunna göra väldigt lättviktiga skottsäkra västar av det…men det man verkligen jobbar på inom den här forskningen är itne sådant utan en rad medicinska användningsområden. Det finns en enorma potential och många användningsområden inom medicinen för ett material som består av lättlösliga proteiner, är både väldigt tunt, väldigt starkt, och väldigt elastiskt, och som inte stöts bort av kroppen. Några exempel är som substrat för odling av stamceller eller för att tillverka mediciner som mer effektivt tas upp av kroppen. Spindlars sinnen är också i många avseenden ganska fantastiska, bland annat har man studerat hur hoppspindlars ögon fungerar för att kunna använda den tekniken vid konstruktion av kameror för fjärrstyrda terrängfordon inom rymdforskning (månlandare), som måste kunna ta skarpa bilder under rörelse i väldigt oländig terräng.

 

Det finns fortfarande mycket att lära om i stort sett alla aspekter av spindlarnas biologi, och den potential som finns för framtida kunskap (och användningsområden för både befintlig och ännu oupptäckt kunskap) är, anser jag, i sig väldigt värdefull. Och det gäller förstås inte bara spindlar.

Hur ser man skillnad på spindelhanar och spindelhonor?

På små spindelungar ser man inte skillnad alls, men är spindeln fullvuxen eller näst intill är det lätt att se skillnad på könen. Längst fram på spindeln sitter något som ser ut som ett väldigt litet, kort och smalt par ben. Dessa kallas pedipalper, ofta förkortat till palper. På spindelhanar är palpens yttersta led omvandlad till ett parningsorgan som används för att föra över sperma till honans parningsorgan (som sitter på bakkroppens undersida). På hanarna är änden på palperna därför uppsvälld så att det blir som en klump längst ut, ibland ser det ut som om han har boxhandskar på sig. På honorna är palperna smala ända ut i spetsen. Sen finns ofta lite andra skillnader också. Hos vissa arter skiljer sig hanar och honor åt i färger och teckningar, och hanar är ofta något mindre än honor och har en slankare kroppsbyggnad med mindre bakkropp och förhållandevis längre ben. Men dessa skillnader är väldigt varierande och osäkra att använda. Vill man vara säker på könet är det palperna man ska titta på, och man ska då också vara medveten om att den skillnaden bara gäller vuxna (könsmogna eller nästan könsmogna) djur. Tittar man på en bild ska man vara lite försiktig då det ibland kan se ut som om palpen är förtjockad om djuret håller palpens ände invikt mot kroppen, vilket det ofta gör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hane av labyrintspindel (Agelena labyrinthica) (vänster) och mindre husspindel (Tegenaria domestica) (höger). På båda syns uppsvällningen av palpens ytterände. På många spindlar är det ännu tydligare än hos dessa, med större uppsvällningar.

Hona av större husspindel (Eratigena atrica). Palperna är jämnsmala hela vägen ut i spetsen, utan förtockning i änden.

Jag har inte koll på det där med ordningar, släkten, familjer osv...

 

Här finns en kort beskrivning av spindlarnas systematik.

Jag förstår inte vetenskapliga namn!

En fråga som ofta ställs i Fb-gruppen Spindelnätet är varför vi som svarar på mycket frågor inte alltid svarar med svenskt namn, vissa blir till och med lite sura när man bara får ett vetenskapligt namn. För många tycker att vetenskapliga namn är svårbegripliga (och det gäller förstås inte enbart spindlar, men det är ofta i det sammanhanget jag får frågan). Förr fick jag ofta svara att alla arter helt enkelt inte har svenska namn, så man är hänvisad till de vetenskapliga, men så är det inte längre - sen 2013 har alla svenska spindlar officiellt fastslagna svenska artnamn!

 

Men vetenskapliga namn används ändå flitigt, och av goda skäl. Diskuterar man med spindelnördar som mig på nätet, t.ex. i Spindelnätet, så kan vi ofta inte de svenska namnen på många arter, vi har trots allt ca 735 stycken och vi använder ofta fr.a. de vetenskapliga (men man kan lätt kolla upp svenskt namn själv om man har det vetenskapliga namnet: se länk under frågan "vad heter spindeln på svenska"). Och man ska också komma ihåg att Spindelnätet inte är en serviceinrättning för artbestämning! Vi som svarar på mycket frågor gör det helt ideellt och är själva medlemmar i gruppen för att vi tycker att det är roligt. Vi hjälper gärna till, men vissa av oss svarar på MÅNGA frågor. Om vi inte har det svenska namnet i huvudet, hjälp oss genom att slå upp det själv istället för att vi ska slå upp det åt dig!

 

Vill man däremot själv bli bättre på att begripa de där vetenskapliga namnen och fördelarna med dem så har jag skrivit en lathund här till hur vetenskapliga namn fungerar och vilken information man kan uttyda av dem.

 

Varför fastnar inte spindeln i sitt eget nät?

Det vore ju ganska opraktiskt om en spindel skulle fastna i sitt eget nät, så den har flera sätt att undvika det. Till att börja med är allt spindelsilke faktiskt inte klistrigt. Faktum är att det mesta spindelsilke man ser inte är klistrigt. Spindlar kan göra flera olika typer av tråd med olika tjocklek, styrka och elasticitet, och de flesta silkestyperna är inte klistriga. I ett hjulnät är bara t.ex. själva fångstspiralen (hjulet i nätet, ekrarna ej inräknade) klibbig, övriga trådar (ekrarna och navet i hjulet, och stödtrådarna som hjulet är upphängt i) är det inte, och dem kan spindeln då i första hand använda för att röra sig i nätet. Vissa spindlar gör nät helt och hållet av "torrt" silke utan klister, t.ex. trattnätspindlarna dit bl.a. husspindlarna hör. Vidare är klistret i ett spindelnät inte jämnt utsmetat på trådarna utan ligger fördelat i små droppar. Tittar man på en vävande hjulnätspindel som gör sin fångstspiral så kan man se att spindeln stannar till då och då och knäpper på tråden, som på en gitarrsträng. Det får klistret att fördela sig i små droppar vilket inte bara underlättar spindelns förflyttning utan också gör att det tar längre tid för klistret att torka än om det varit jämnt utsmetat. Det här inget som hjälper oss om vi sätter handen i ett spindelnät (eller en insekt om den ramlar in i det med hela kroppen och vilt flaxande) - men för spindeln som kan sitt nät och rör sig i det på smala ben med små nätta fötter, gör det att den till stor del kan undvika att trampa i klistret. Den är också noga med att rengöra fötterna och benen (man kan ofta se spindlar sitta och putsa sig) från skräp och silkesrester. Och sist men inte minst har spindeln också speciella hår på fötterna som är täckta med kemikalier som gör att klistret inte fastnar.

Klarar sig spindlar med färre än åtta ben? Kan tappade ben växa ut igen?

Det korta svaret är ja på båda frågorna. Ofta ser man spindlar som tappat ett eller flera av sina ben. Spindeln klarar sig säkert något sämre, eller mycket sämre beroende på vilka och hur många ben som tappats, men ofta går det förvånansvärt bra även för en spindel som tappat så mycket som hälften av sina ben.

 

Att tappa ben är en slags försvar - ungefär som när ödlor tappar svansen. Spindlars ben är ju många och långa och utstickande, och ett rovdjur som t.ex. en fågel får ofta lätt tag i just benen. Benen bryts lätt av i leden näst närmast kroppen, som har ett slags lock som ramlar ner och täpper till brottytan så att spindeln inte förblöder. Spindeln kan sedan springa sin väg på sex eller sju ben, och rovdjuret blir stående med bara ett ben eller två i munnen. Spindeln kan också själv rycka loss sina ben, t.ex. om den fastnat (något att tänka på om man ger sig på att hålla fast en spindel i benen!), om den skadat benet så att den inte kan röra det ordentligt (bättre inget ben än ett ben som hindrar rörelse), eller om en ömsning gått galet och ett eller flera ben fastnat i det gamla ömsskinnet (att ömsa skinn för en spindel är lite som att kränga av sig åtta långa strumpor samtidigt utan händer...).

 

Spindlar växer i samband med att de ömsar skinn, och då repareras även skador och tappade extremiteter som ben och pedipalper kan regenereras. Det behövs ett par öms innan ett nytt ben är helt utväxt, och därför ser man ibland spindlar med något ben som är mindre och ser lite annorlunda ut än de övriga. Eftersom våra svenska spindlar som regel slutar ömsa skinn när de väl blivit adulta innebär det också att tappade ben bara kan regenereras om spindeln inte är adult, dvs har fler ömsningar kvar i livet.

 

Fembent musspindel (Scotophaeus sp.)

som haft oturen att bli av med

tre ben på samma sida. Den här

kunde absolut röra sig ändå, men

var inte alls lika snabb som om den

haft fler av sina ben i behåll. Den är

också ganska mager, kanske har

den svårt att jaga?

 

Har jag fått med mig en livsfarlig bananspindel hem från affären? Vad ska jag göra?

Den livsfarliga bananspindeln är en av vår tids värsta "urban myths", inte minst eftersom det finns ett liiitet korn av sanning i den. Men var inte orolig! Här är sanningen om "bananspindeln" och andra långväga åttbenta gäster som vi importerar av misstag:

 

Till att börja med finns det ingen spindel som heter bananspindel. Den art som oftast åsyftas är en sydamerikansk spindelart (Phoneutria fera) som även är känd som brasiliansk vandringsspindel. Den här spindeln är en av de ytterst få arter i världen som kan vara farlig att bli biten av. MEN det här är en regnskogsart från sydöstra Brasilien som inte lever på de platser eller i de miljöer som vi importerar bananer från! Att den här skulle komma med en bananlast till Sverige är därmed så enormt osannolikt att du verkligen ska köpa en hel ring lotter om du lyckas hitta en sån här i frukten! Det kan däremot hända i sällsynta fall (VÄLDIGT sällsynta) att en annan, mindre farlig spindel i samma släkte kommer hit av misstag. Men det finns andra arter som är mycket troligare kandidater än någon Phoneutria (se nedan).

 

Den farliga bananspindeln är däremot en myt som media älskar, och i de få fall en spindel faktiskt hittas i frukt i en butik så hamnar det gärna i tidningen där spindeln oftast artbestäms till något livsfarligt oavsett vilken art det faktiskt är. Historien är helt enkelt så bra att sanningen får stryka på foten, ibland helt och hållet. Sen händer det faktiskt att det hamnar spindlar i fruktimporter, men det är INTE en livsfarlig "bananspindel" (mer om detta längre ner). Se gärna den här länken för en bra genomgång från en brittisk småkrypsorganisation av medias rapportering av fallet med förmodat livsfarliga spindelägg på bananer: https://www.buglife.org.uk/blog/matt-shardlow-ceo/brazilian-wandering-spider-in-bananas-–-fact-or-fiction

 

Om du läste artiklarna om livsfarliga spindelägg på bananer som syntes för några år sen (som länken ovan handlar om) så finns det ett par saker som är bra att veta, både för dine gen del om du är rädd för livsfarliga bananspindlar, och för din källkritiska förmåga vad gäller media: Spindelägg, oavsett art som lagt äggen, är ALDRIG farliga alls. Rester av en äggkokong på ett bananskal är bara att tvätta bort om man inte står ut med att den sitter där. Spindelägg som rest över halva världen kommer med stor sannolikhet aldrig att kläckas, och gör de mot förmodan det är ungarnas överlevnadschanser ganska obefintliga. Det här är inget alls att vara rädd för. Och alla rykten om ägg av den livsfarliga bananspindeln kan du glömma - det är lika osannolikt att hitta äggen som spindeln själv, och det går heller inte att artbestämma äggen bara på äggkokongens utseende.

 

Men vad är det då, om du faktiskt HAR hittat en spindel i bananerna? Eller vindruvorna. Eller vilken vara det nu kan vara frågan om? För det händer faktiskt att spindlar kommer hit av misstag på det här sättet. Det är inte vanligt, men det händer. Och eftersom många grödor från tropiska länder är väldigt hårt besprutade ska man snarast se det som ett gott tecken att något småkryp klarat sig i odlingarna. Den vanligaste spindeln som kommer hit med bananer är dock inte en som lever i bananodlingarna, utan en som trivs på husväggar i hamnar i varma klimat - en spindel av arten Heteropoda venatoria (bild nedan) som hör till en grupp som kallas "huntsmen". Den misstas ofta för den livsfarliga "bananspindeln" eftersom den är stor och långbent, men den är ofarlig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom denna huntsman finns det andra spindlar som kan komma hit med varuimporter av misstag. I de allra flesta fall är det frågan om helt ofarliga arter (majoriteten av alla spindlar är ofarliga, även utomlands!). Faktum är också att det ofta är frågan om vanliga svenska arter, eftersom till exempel husspindelarter, fettspindlar med mera ofta trivs i lagerlokaler både här och utomlands (dvs spindeln behöver inte ha åkt längre än från butiken där du handlade). Så vad göra om du hittar en spindel och tror att den är utländsk? Jo, till att börja med, ta det lugnt! Sannolikheten att det skulle vara något farligt är ytterst ytterst liten, och risken att spindeln skulle vara aggressiv och bita dig utan att du plockar upp den med händerna och klämmer på den är närmast obefintlig. Det du INTE ska göra är att släppa ut spindeln i naturen om du inte vet, eftersom okända arter som inte hör hemma i landet kan ställa till med skada i våra inhemska ekosystem. MEN vi som håller på med spindlar vill gärna veta vilka arter som kommer hit till landet och hur, det ger oss en bra beredskap när det gäller risken för invasiva arter. Så det är jättebra att få spindeln ordentligt artbestämd av någon som kan. Slå därför inte ihjäl spindeln, utan fånga den i en burk och spara den levande, och ta gärna några bilder på den. Gärna bild uppifrån och snett framifrån/framifrån. Bilderna kan du lägga upp i Facebookgruppen Spindelnätet eller skicka direkt till någon som kan artbestämma spindeln (se nedan). Ibland, beroende på bild och art, kan du få svar direkt. Om inte kan du behöva skicka spindeln för artbestämning, men även om du inte har en bild, kontakta expert innan du skickar för att få instruktioner om hur du gör det på ett bra sätt. Beroende på var du bor kanske vi i Spindelnätet också kan sätta dig i kontakt med en expert som bor nära dig.

 

Och notera var varan kommer ifrån, det är jätteviktigt! Vi har över 46 000 spindelarter i världen, och kan man begränsa var i världen spindeln kommer ifrån är det till jättestor hjälp vid artbestämning (det kan vara det som avgör om man kan bestämma den till art eller inte).

 

Många spindlar som kommer hit från utlandet hittas inte av privatpersoner som handlat varor, utan i lagerlokaler och butikslager redan när varorna packas upp. Jobbar du i en butik är det en god idé att ni har en rutin för hur man ska hantera upphittade djur (inte bara spindlar), för oerhört mycket kunskap går förlorad för att man inte har det. Målet bör vara att djuret ska fångas för att man ska kunna få svar från expert på vad det är, enligt ovan. Dvs slå inte ihjäl först och fråga sen - en död insekt kan visserligen fortfarande komma till nytta och gå att artbestämma, men en död spindel skrumpnar fort ihop och går inte att bestämma. Så den bör man spara levande i en burk. Och som sagt ovan (jag upprepar mig, men det är viktigt och missas för det mesta): Kolla upp var varan kommer från!

 

Vet man inte vart man ska vända sig för att hitta expertis att fråga eller skicka djuret till är ett bra tips att kontakta Naturhistoriska riksmuseets jourhavande biolog, om NRM inte har expertisen själv (det kan de ha) så vet de vart den finns och kan tipsa. Vänd er inte till t.ex. djurparker eller zoobutiker, de har sällan kompetens för det här och de kontaktar sällan i sin tur artexperter (tyvärr). För spindlar går det jättebra att vända sig till Spindelnätet också, vi har samlat majoriteten av landets spindelexpertis i gruppen så där når du rätt människor direkt. Är du inte medlem i spindelnätet går det också bra att kontakta mig via den här sidan (se fliken "kontakt").

 

 

 

Vad ska jag göra åt min spindelrädsla?

Att vara rädd för spindlar är jättevanligt, och tyvärr blir det som är vanligt lätt betraktat som normalt. Och eftersom spindelrädsla betraktas som så normalt i vårt samhälle blir den vanligare och vanligare på samhällsnivå, av flera anledningar som jag inte går in på för då blir detta så långt. Den här normaliseringen av rädslan tror jag är den största orsaken till att spindelfobier är så vanligt hos oss i västvärlden (för det är inte så i alla kulturer). Men man ska inte acceptera det som normalt att vara paniskt rädd för harmlösa småkryp (teorin att vi har goda biologiska skäl att vara rädda för spindlar håller inte riktigt vetenskapligt, så den ska man inte luta sig på), och man behöver inte alls vara rädd. Det finns bra hjälp att få, och det finns mycket man kan göra själv. Framför allt är det ett personligt val: Man kan väljer förstås inte att utveckla en fobi, men man väljer att göra något åt den eller inte! Jag går inte in här på allt man kan göra och hur det går till att bli av med rädslan, men ger ett par tips.

 

En supervanlig myt vad gäller spindelfobi är att just den egna rädslan är så otroligt stark att den inte går att göra något åt. Man ger helt enkelt upp innan man ens försökt. Men det är inte sant! Rädslan går att bota helt med rätt hjälp, oavsett hur stark den är. Och ofta går det väldigt snabbt, även när rädslan är väldigt stark. Ett bra sätt att se på fobier är att det handlar om inlärda beteenden, och det man behöver göra är att lära om. Man kan jobba med rädslan själv (och det behöver man göra), men har man en fullt utvecklad fobi bör man söka professionell hjälp för att snabbast och effektivast lösa problemet (för din rädslan och dina rädslebeteenden är problemet, inte spindlarna). Med rätt terapeut kommer du som regel längre på bara några tillfällen än vad du gör på flera år om du bara arbetar med rädslan på egen hand, genom att du får fungerande strategier och verktyg för hur just du ska hantera jobbiga situationer och bryta negativa beteenden. Och proffshjälp finns att få via vanliga sjukvården, söker du hjälp för en fobi SKA du remitteras för KBT-behandling! KBT (kognitiv beteendeterapi) har väldigt god effekt på just spindelfobi, och de allra flesta blir hjälpta väldigt snabbt - och det är alltså hjälp du kan kräva att få via vårdgarantin om du har en diagnosticerbar fobi. Du behöver därmed inte ens lägga ner arbetet för att hitta en terapeut på egen hand (om du inte väldigt gärna vill), det räcker att gå till din läkare vid vårcentralen för att remitteras vidare. Så våga söka hjälp! Jag kan inte säga det nog många gånger - våga söka hjälp! Acceptera inte att gå genom livet livrädd för ett harmlöst småkryp när det finns bra och effektiv hjälp att få!

 

Men även med proffshjälp behöver man jobba på egen hand också, för annars kommer rädslan lätt tillbaka. Det finns tyvärr många som blivit hjälpta men där arbetet varit förgäves eftersom de inte fortsatt att öva på egen hand. Att titta på spindlar (och bilder av spindlar) och att läsa på om spindlar är ett sätt. Häng t.ex. i facebookgruppen spindelnätet. Att hitta ett sådant forum och utnyttja det till max är bättre än att googla runt på nätet om spindlar generellt, eftersom det finns så otroligt mycket skräckhistorier och myter om spindlar på nätet - ska man leta information där behöver man vara väldigt källkritisk, men det är svårt om man inte kan så mycket. Så läs gärna på och lär dig mer om spindlar, men använd bra källor! Har du möjlighet, följ gärna med någon som kan en del och inte är spindelrädd ut för att titta på spindlar. Rädsla är smittsamt, men det är som tur är motsatsen också. Att hänga med människor som är intresserade och fascinerade av spindlar, både på internet och i verkligheten, och se hur de hanterar spindlar och pratar om spindlar är ett bra sätt att ta del av ett annat synsätt. Men följer du med någon ut på en exkursion, var noga med att berätta att du är rädd så att personerna du är ute med vet om att de behöver ta hänsyn till det.

 

Hur kan jag hjälpa andra?

Oavsett om man själv är rädd eller inte så har du som regel andra människor i din omgivning som är rädda, eftersom det är så vanligt! Och ofta tänker vi inte mycket på hur det vi själva gör och säger påverkar andra som är rädda (särskilt inte om man själv är rädd). Men här kan man göra jättemycket nytta! Inte minst vad gäller att förhindra att barn utvecklar fobier (för spindelfobi debuterar ofta tidigt i livet). Här kommer fem tips, både till dig som själv är rädd och dig som inte är det.

 

1. Ta rädslan på allvar. Det här är viktigt för dig som själv inte är rädd, inte minst vad gäller barn. Även om du vet att spindlar inte är farliga så är skräcken högst reell för fobikern. Värt att komma ihåg här och i alla punkter nedan är att det är rädslan/fobin som är problemet, inte spindlarna i sig. Och fobi är ett riktigt problem, som medicinskt sorteras in under ångestsyndrom. Skoja absolut inte bort rädslan eller skräm en fobiker på skämt! Att ta rädslan på allvar gäller även dig som är rädd. Många fobiker accepterar sin rädsla som något man får leva med, även när det påverkar vardagen, snarare än att se det som ett problem som går att lösa - och det leder till väldigt mycket onödigt lidande. Jag säger det igen: Ta rädslan på allvar!

 

2. Tänk på hur du reagerar på spindlar inför andra (speciellt barn!). Hur gör du? Är min reaktion negativ? Hur kan jag göra något åt det? Behöver jag ändra mitt beteende, och kan jag i så fall göra det själv eller behöver jag hjälp? Vi är en social art som lär oss mycket om risker och farligheter genom att observera hur andra reagerar, särskilt när vi är små. Är du rädd är det därmed inte bara bra för dig själv att göra något åt rädslan, utan även bra för att minska risken att andra i din omgivning utvecklar fobier och för att vårt samhälle som helhet ska ändra synsätt vad gäller spindlar. Kanske speciellt viktigt för dig som inte har en fobi men ändå lite rädd, så lite att du inte ser det som ett problem för egen del men ändå reagerar mer eller mindre negativt vid ett spindelmöte. Rädsla är smittsamt (värt att tänka på speciellt om du har barn eller arbetar med barn!)!

 

3. Tänk på hur du uttrycker dig inför andra. Om du kallar något ett monster så blir det lätt ett monster, särskilt för den som inte vet tillräckligt för att göra en egen bedömning. Du som är osäker på hur du känner inför spindlar löper alltså i vårt samhälle stor risk att ta till dig negativa värderingar snarare än positiva, eftersom man så mycket oftare får höra och läsa sådana omdömen. Genom att själv uttrycka dig negativt eller sprida myter och missförstånd bekräftar och förstärker du rädslan hos de som redan är rädda (dvs ni som är rädda är ofta varandras värsta fiender!). Detta gäller även på nätet: Ser du en läskig bild, tänk på hur det påverkar andra innan du skriver en negativ kommentar! Har du ett behov av att t.ex. skrika på hjälp, gör det för dig själv framför datorn, inte i form av en negativ kommentar. Och om du kan, gör det inte inför dina barn eller spindelrädda vänner heller (men prata gärna om din rädsla med någon i din närhet, speciellt om du har någon att prata med som inte är rädd). Rädsla är smittsamt!

 

4. Bli inte medfobiker. Om du inte själv är rädd har du ändå garanterat någon i din närhet som är rädd. Och det är tyvärr vanligt att man som partner, förälder, vän mm i sina försök att hjälpa snarare stöttar och förstärker rädslan. Ofta försöker man skydda fobikern från jobbiga situationer, men det man behöver för att bli av med en rädsla är att konfrontera den - får man inga sådana tillfällen så förvärras rädslan istället. Det hjälper alltså inte en fobiker att städa bort alla spindlar hemma innan hen ser dem, eller själv ta på sig alla uppgifter där det finns risk att se en spindel. Tvärtom. Stötta också fobiker i att söka hjälp om det behövs, och se till att ta tag i rädsla tidigt hos barn. Hos barn är det tyvärr vanligt att vuxna inte tar rädslan på fullt allvar, och den får lov att utvecklas tills den blir en fullskalig fobi - utan att man tar tag i problemet och gör något åt det ens då. Här har vi det där med normalisering av spindelrädsla igen...

 

5. Undvik och motarbeta normaliseringen av spindelrädsla. Acceptera inte rädsla som ett normaltillstånd, varken hos dig själv eller andra! Läs på så att du själv vet vad som är sant och osant av de myter och missförstånd som finns om spindlar och tillbakavisa dem när när tillfälle ges. De vanligaste kan du läsa om i frågorna på den här sidan. Är du själv rädd kan du hjälpa andra genom att göra något åt din egen rädsla, eftersom din rädsla påverkar andra (rädsla är smittsamt).

 

 

 

Varför hittar jag så ofta störe husspindlar i diskhon/handfatet/badkaret/den stora bunken uppe på skåpet? Vad kan jag göra?

Större husspindel är en art som är vanlig i våra hem. Större delen av året sitter de här spindlarna i sitt bo vid sitt nät, diskret i ett hörn någonstans och man märker itne mycket av dem. Men under sensommaren och hösten blir hanarna vuxna, och ger sig ut på friarstråt. De vandrar runt, främst nattetid, och letar efter honor att para sig med. Men tyvärr kan större husspindel inte klättra på släta ytor som glas, porslin eller slätt stål, så om de under sina vandringar hamnar t.ex. i handfatet (de kanske till och med ger sig ner där på jakt efter vatten) så kommer de inte upp igen utan blir sittande där tills någon hittar och räddar dem, eller tills de dör av uttorkning.

 

Har du ett sådant här ställe där du ofta hittar spindlar så kan du göra något åt det genom att ge dem något att klättra upp på som inte är helt slätt. Det räcker bra att t.ex. hänga en handduk över kanten på diskhon eller badkaret ända ner till botten, och oftast behövs detta bara under just sensommar/höst. Eftersom spindlarna främst rör sig nattetid kommer du inte att se dem där lika ofta om de kan klättra upp på egen hand.