Vanliga frågor

Spindelnätet

Ett svenskt araknologiskt nätverk

 

Vanliga frågor om spindlar

 

På den här sidan finns svar på några vanliga frågor om spindlar. De ligger inte i någon särskild ordning tyvärr, så man får leta runt lite här nedan om det är en speciell fråga man söker svar på.

 

Hittar du inte svaret på just din fråga här - besök gärna Facebookgruppen Spindelnätet! Här finns spindelintresserade på alla nivåer, både aktivitetsnivån och kompetensen är hög och man får oftast snabbt svar på sina frågor. Och inga frågor är dumma!

 

"Är alla spindlar giftiga?" och "Har vi farliga spindlar i Sverige" är två av de vanligaste frågorna jag får. De korta svaren är "ja nästan" på den första och "NEJ!" på den andra.

 

Nästan alla spindlar jagar med gift, med mycket få undantag, och av våra ca 730 svenska arter är det bara två som saknar giftkörtlar (familjen Uloboridae). Resten är alltså giftiga i betydelsen att de producerar och använder gift för att jaga, men det betyder inte att de är farliga för människor! Spindelgift är avsett för andra småkryp, inte stora däggdjur, det är dessutom dyrt för spindeln att producera och de flesta slösar inte gärna med det i självförsvar. Många arter kan inte ens bita genom huden, och för de som kan har bettet i de flesta fall mycket lindriga effekter - kanske lite ömhet på bettstället och lite svullnad i svåra fall, sällan värre. Ofta händer inget alls utöver att själva bettet sticker till, eftersom spindlar i många fall injicerar lite eller inget gift alls när de biter i försvar.

 

Det finns bara ett fåtal svenska arter som har ett bett som möjligtvis kanske skulle kunna vara lite mer obehagligt, och även där är spindeln sällan särskilt benägen att bitas och resultatet blir mycket sällan värre än ett bistick. Eller, för att citera spindelexperten Lars Jonsson om en av våra mycket få arter som skulle kunna vara lite värre att bli biten av (vi vet egentligen inte för det finns inga rapporter om att någon i Sverige blivit biten av den här...): större sporrspindel (Cheiracanthium punctorium). "För att ha en chans att bli biten av den får man vara ute på natten i ett kärr och krypa omkring, helst naken" (och då måste man dessutom vara i precis rätt kärr eftersom arten bara finns på ett fåtal platser). Men om man nu brukar krypa omkring naken på marken om natten i ett av dessa fåtal kärr, så får man kanske vara med om en upplevelse i stil med ett rejält getingstick (och för att förtydliga så pratar vi då INTE om en allergisk reaktion på getingsticket, det är något helt annat). Kanske. En annan art med dåligt rykte är luffarspindeln. Den är ovanlig och finns bara på ett mycket litet fåtal platser i sydligaste Skåne, men framför allt är den info som finns på internet om att arten alls skulle vara farlig falsk. Den är nära släkt med våra två husspindelarter, och ingen av de tre är farlig alls.

 

Har du blivit biten av något och undrar om det är ett spindelbett? Läs mer här.

"Vad heter spindeln på svenska?" är en vanlig fråga i Facebookgruppen Spindelnätet, då många av oss som svarar på mycket frågor där ofta är bättre på de vetenskapliga än de svenska namnen. Men har man bara fått ett vetenskapligt namn kan man snabbt och enkelt hitta svaret själv i Artdatabankens svenska namnlista för spindlar (finns även listor för lockespindlar och klokrypare).

 

Araknologisk ordlista

Om du undrar över krånglig spindelterminologi på Spindelnätet, se Spindelnätets araknologiska ordlista! Saknas ordet du undrar över där, fråga i gruppen, och påtala gärna om du tycker att något behöver läggas till i listan.

Gillar du inte kvalster? Det gör bokskorpionen!

Är spindlar "bra för huset"?

Det är en gammal och seglivad myt att spindlar i hemmet tyder på att huset är friskt och fritt från fukt, mögel, röta och annat elände. Det här är en myt - det finns inga samband mellan någon av dessa faktorer och spindlar. Och det gäller även det motsatta, dvs bara för att spindlar finns även i mögelhus innebär det inte att spindlar i huset betyder att det finns mögel - det finns helt enkelt inget samband!

 

Däremot är klimatet i våra uppvärmda bostäder ofta väldigt torrt för de flesta spindelarter, vårt inomhusklimat har ofta lägre luftfuktighet än de flesta öknar vilket egentligen inte är optimalt för några av våra spindlar. Därför hittas även utpräglade (torktåliga) inomhusarter oftast i rum där luftfuktigheten är lite högre, t.ex. i svala källare, badrum, tvättstugor och liknande. Den lite högre luftfuktigheten i sådana rum innebär inte att det finns ett fuktproblem eller att det föreligger en mögelrisk där.

 

I ett avseende kan faktiskt spindlarna vara "bra för huset" - spindlar är rovdjur och äter andra småkryp. Många kryp förutom spindlar som lever i våra bostäder är sådana som vi inte vill ha där och som antingen klassas som skadedjur eller åtminstone upplevs som irriterande - ängrar, mott, mal, kvalster, silverfiskar, sorgmyggor (de där små små som kläcks ur blomkrukor om man övervattnar sina krukväxter och som ofta kallas "blomflugor"), fruktflugor, husflugor med mera. Spindlar äter alla dessa. För den spinderädde kan spindlar upplevas som jobbiga att ha omkring sig, men spindlarna gör aldrig någon skada på huset, de äter inte upp din mat, dina kläder, eller gör dig allergisk, utan gör enbart nytta. Betrakta dem som naturlig skadedjursbekämpning. Detsamma gäller inomhuslevande klokrypare som bokskorpion (Chelifer canceroides), om du skulle ha lyckan att ha sådana i ditt hem.

 

Hur gammal blir en spindel?

Det varierar beroende på art och kön. Ett snabbt svar på frågan är att de flesta spindlar inte blir mer än ett eller ett par år.

 

Livslängden varierar beroende på art, men generellt blir lite större arter lite äldre eftersom utvecklingen tar längre tid, t.ex. lever korsspindlar (Araneus diadematus) två år eftersom de inte är vuxna förrän sitt andra levnadsår, medan sebraspindlar (Salticus scenicus) bara lever ett år. Vissa som t.ex. kärrspindel och skräddarspindel (Dolomedes spp.) kan bli något/några år till.

 

Vad gäller kön så blir generellt spindelhonor äldre än hanar. När hanarna blivit könsmogna satsar de i stort sett all sin energi och tid på reproduktion och dör sedan. Honor av många arter dör också efter ett enda reproduktionstillfälle, men till skillnad från hanarna måste de ju inte bara hinna para sig utan även lägga ägg innan de dör. Hos många arter dör honan efter det, hos en del vaktar honan också äggen eller först ägg och sedan ungar en tid innan hon dör. I de fall hon vaktar ungarna blir hon också ofta ungarnas första måltid när de kläcks. Hos en del arter lever hon längre och hinner producera flera kullar under sin livstid.

 

Värstingarna vad gäller livslängd här i Sverige är större husspindel (Eratigena atrica) där honorna kan bli uppemot 5-6 år gamla, vilket är väldigt mycket för en spindel, och den sällsynta tapetserarspindeln (Atypus affinis) som kan bli 8-10 år. I världen finns dock flera som blir äldre, i synnerhet fågelspindlar där honorna av många arter kan bli över 20 år. Jag har några sådana hemma, den äldsta av mina dog i år (2015) och var då minst 30 år, troligen lite mer!

 

Har du en större husspindelhona

hemma kan du få njuta av hennes

sällskap länge!

 

 

 

Äter spindelhonor alltid upp hanen efter parning?

Svar nej. Det händer, men de flesta parningar slutar faktiskt med att hanen tar sig därifrån oskadd. Det varierar också mycket mellan arter hur stor risken är att hanen blir uppäten. Nu spekulerar jag lite, men troligen är det så att de hanar som stryker med ofta är gamla slitna individer som inte längre hinner undan en hungrig hona, som han gjort om han var yngre och friskare – dvs en hane som slutar som middag åt sin partner kan ha undkommit samma öde ett antal gånger dessförinnan.

 

Vuxna spindelhanar satsar nämligen i stort sett all sin tid och energi på reproduktion, sliter ut sig fort och lever inte länge efter könsmognad oavsett om den slutliga dödsorsaken är en hona av samma art eller något annat. ”Live fast, die young” beskriver spindelhanars tillvaro ganska väl, oavsett om det gäller en art där det är vanligare att han blir uppäten av en hona eller inte. Hos en del arter flyttar hanen in hos honan och delar bo med henne. När han till sist dör slutar han kanske som mat, men då har paret levt tillsammans en tid och genomfört upprepade parningar.

 

 

Vasshjulspindel, Larinioides cornutus, bygger små bon i t.ex.

vassvippor på sjö- och havsstränder. Om man öppnar ett sådant

bo hittar man ibland en hane och en hona tätt tillsammans därinne.

På bilden sitter honan utanpå boet och hanen inuti, hans ben sticker

fram ovanför honan.

Vad är spindlar bra för?

Är en fråga jag ofta får (och som jag även får om fästingar). Det här är en fråga som jag och många andra biologer tycker illa om, som om levande varelser måste vara till nytta (helst till nytta för mänskligheten) för att ha ett existensberättigande! Spindlar är helt enkelt väldigt bra på att vara spindlar och bra på att göra allt det som spindlar gör. Och det har gjort att de har överlevt under sådär 400 miljoner år av evolution, väldigt mycket längre än oss däggdjur. Vilken rätt har vi att ställa andra krav på dem?

 

Sen kan man ju däremot prata om vilken roll eller funktion spindlarna har i naturen, för naturligtvis har de en roll. Det har allt levande. Spindlar är rovdjur, och rovdjur fyller bl.a. en reglerande funktion i naturen genom att interagera med andra arter på en rad olika sätt som jag inte tänker gå närmare in på här, och genom att göra det utgör de också en evolutionär drivkraft för alla arter de interagerar med. Och spindlarna hör ofta till de vanligaste rovdjuren i världens landekosystem - de finns i allt från våtmarker till öknar, från regnskog till tundra, på odlad åkermark och i orörda urskogar. Det landlevande rovdjur som lever på högst höjd i världen är en hoppspindelart som hittats på bergstoppar i Himalaya. En djurgrupp som anpassat sig till så många olika miljöer, och som oftast hör till de vanligaste rovdjuren i världens landekosystem, är uppenbart väldigt bra på det den gör. Spindlarna är en viktig del av en mycket stor del av världens ekosystem, och utan dem hade naturliga ekosystem inte sett ut och fungerat som de gör.

 

För fästingarna gäller detsamma. Vi må tycka att parasiter och sjukdomar är något väldigt otrevligt, och för oss är de naturligtvis det när de drabbar oss själva eller arter som är till mer uppenbar nytta för oss - men i naturen är de viktiga reglerande faktorer och viktiga evolutionära drivkrafter.

 

Med det sagt finns faktiskt en rad områden där spindlar faktiskt är till praktisk nytta för mänskligheten, även om jag inte tycker att deras existensberättigande behöver en motivation. Inom jordbruk och odling utnyttjar man spindlar som naturliga skadedjursbekämpare. En förlängning av det är forskning som gjorts på spindlars förmåga att hålla efter myggor i malariadrabbade områden. Det forskas på medicinska tillämpningar av egenskaper hos spindelgifter, och nyligen visades att fästingars saliv kan användas för att bekämpa cancer. Spindelsilke är ett material som är otroligt fantastiskt på väldigt många sätt, och man har länge forskat runt det för att kunna framställa och använda materialet i olika syften. Det skrevs om det i tidningarna för en del år sen då forskare vid SLU kom fram till en metod att framställa syntetiskt spindelsilke (dvs utan att man behöver ”skörda” silket från levande spindlar vilket varit den stora stötestenen för användning av spindelsilke i större skala). Det som slogs upp stort i tidningarna då var att man skulle kunna göra väldigt lättviktiga skottsäkra västar av det…men det man verkligen jobbar på inom den här forskningen är en rad medicinska användningsområden. Det finns en enorma potential och många användningsområden inom medicinen för ett material som består av lättlösliga proteiner, är både väldigt tunt, väldigt starkt, och väldigt elastiskt, och som inte stöts bort av kroppen. Några exempel är som substrat för odling av stamceller eller för att tillverka mediciner som mer effektivt tas upp av kroppen. Spindlars sinnen är också i många avseenden ganska fantastiska, bland annat har man studerat hur hoppspindlars ögon fungerar för att kunna använda den tekniken vid konstruktion av kameror för fjärrstyrda terrängfordon inom rymdforskning (månlandare), som måste kunna ta skarpa bilder under rörelse i väldigt oländig terräng.

 

Det finns fortfarande mycket att lära om i stort sett alla aspekter av spindlarnas biologi, och den potential som finns för framtida kunskap (och användningsområden för både befintlig och ännu oupptäckt kunskap) är, anser jag, i sig väldigt värdefull. Och det gäller förstås inte bara spindlar.

Hur ser man skillnad på spindelhanar och spindelhonor?

På små spindelungar ser man inte skillnad alls, men är spindeln fullvuxen eller näst intill är det lätt att se skillnad på könen. Längst fram på spindeln sitter något som ser ut som ett väldigt litet, kort och smalt par ben. Dessa kallas pedipalper, ofta förkortat till palper. På spindelhanar är palpens yttersta led omvandlad till ett parningsorgan som används för att föra över sperma till honans parningsorgan (som sitter på bakkroppens undersida). På hanarna är änden på palperna därför uppsvälld så att det blir som en klump längst ut, ibland ser det ut som om han har boxhandskar på sig. På honorna är palperna smala ända ut i spetsen. Sen finns ofta lite andra skillnader också. Hos vissa arter skiljer sig hanar och honor åt i färger och teckningar, och hanar är ofta något mindre än honor och har en slankare kroppsbyggnad med mindre bakkropp och förhållandevis längre ben. Men dessa skillnader är väldigt varierande och osäkra att använda. Vill man vara säker på könet är det palperna man ska titta på, och man ska då också vara medveten om att den skillnaden bara gäller vuxna (könsmogna eller nästan könsmogna) djur. Tittar man på en bild ska man vara lite försiktig då det ibland kan se ut som om palpen är förtjockad om djuret håller palpens ände invikt mot kroppen, vilket det ofta gör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hane av labyrintspindel (Agelena labyrinthica) (vänster) och mindre husspindel (Tegenaria domestica) (höger). På båda syns uppsvällningen av palpens ytterände. På många spindlar är det ännu tydligare än hos dessa, med större uppsvällningar.

Hona av större husspindel (Eratigena atrica). Palperna är jämnsmala hela vägen ut i spetsen, utan förtockning i änden.

Jag har inte koll på det där med ordningar, släkten, familjer osv...

 

Här finns en kort beskrivning av spindlarnas systematik.

Vad menas när man skriver "sp." eller "spp." efter ett vetensakpligt namn?

 

Läs här om vetenskapliga namn, inklusive förkortningarna sp. och spp. (en bit ner på sidan).

Jag förstår inte vetenskapliga namn!

En fråga som ofta ställs i Fb-gruppen Spindelnätet är varför vi som svarar på mycket frågor inte alltid svarar med svenskt namn, vissa blir till och med lite sura när man bara får ett vetenskapligt namn. För många tycker att vetenskapliga namn är svårbegripliga och det gäller förstås inte enbart spindlar, men det är ofta i det sammanhanget jag får frågan. Förr fick jag ofta svara att alla arter helt enkelt inte har svenska namn, så man är hänvisad till de vetenskapliga, men så är det inte längre - sen 2013 har alla svenska spindlar svenska artnamn.

 

Men vetenskapliga namn används ändå flitigt, och av goda skäl. Diskuterar man med spindelnördar som mig på nätet, t.ex. i Spindelnätet, så kan vi ofta inte ens de svenska namnen på många arter, vi har trots allt ca 730 stycken och vi använder ofta fr.a. de vetenskapliga (men man kan lätt kolla upp svenskt namn själv om man har det vetenskapliga namnet: se länk under frågan "vad heter spindeln på svenska"). Och man ska också komma ihåg att Spindelnätet inte är en serviceinrättning för artbestämning! Vi som svarar på mycket frågor gör det helt ideellt och är själva medlemmar i gruppen för att vi tycker att det är roligt. Vi hjälper gärna till, men vissa av oss svarar på MÅNGA frågor. Om vi inte kan det svenska namnet, hjälp oss genom att slå upp det själv istället för att vi ska slå upp det åt dig!

 

Vill man däremot själv bli bättre på att begripa de där vetenskapliga namnen och fördelarna med dem så har jag skrivit en lathund här till hur vetenskapliga namn fungerar och vilken information man kan uttyda av dem.

 

Varför fastnar inte spindeln i sitt eget nät?

Det vore ju ganska opraktiskt om en spindel skulle fastna i sitt eget nät, så den har flera sätt att undvika det. Till att börja med är allt spindelsilke faktiskt inte klistrigt. Faktum är att det mesta spindelsilke man ser inte är klistrigt. Spindlar kan göra flera olika typer av tråd med olika tjocklek, styrka och elasticitet, och de flesta silkestyperna är inte klistriga. I ett hjulnät är bara t.ex. själva fångstspiralen (hjulet i nätet, ekrarna ej inräknade) klibbig, övriga trådar (ekrarna och navet i hjulet, och stödtrådarna som hjulet är upphängt i) är det inte, och dem kan spindeln då i första hand använda för att röra sig i nätet. Vissa spindlar gör nät helt och hållet av "torrt" silke utan klister, t.ex. trattnätspindlarna dit bl.a. husspindlarna hör. Vidare är klistret i ett spindelnät inte jämnt utsmetat på trådarna utan ligger fördelat i små droppar. Tittar man på en vävande hjulnätspindel som gör sin fångstspiral så kan man se att spidneln stannar till då och då och knäpper på tråden, som på en gitarrsträng. Det får klistret att fördela sig i små droppar vilket inte bara underlättar spindelns förflyttning utan också gör att det tar längre tid för klistret att torka än om det varit jämnt utsmetat. Det här inget som hjälper oss om vi sätter handen i ett spindelnät (eller en insekt om den ramlar in i det med hela kroppen och vilt flaxande) - men för spindeln som kan sitt nät och rör sig i det på smala ben med små nätta fötter, gör det att den till stor del kan undvika att trampa i klistret. Den är också noga med att rengöra fötterna och benen (man kan ofta se spindlar sitta och putsa sig) från skräp och silkesrester. Och sist men inte minst har spindeln också speciella hår på fötterna som är täckta med kemikalier som gör att klistret inte fastnar.

Klarar sig spindlar med färre än åtta ben? Kan tappade ben växa ut igen?

Det korta svaret är ja på båda frågorna. Ofta ser man spindlar som tappat ett eller flera av sina ben. Spindeln klarar sig säkert något sämre, eller mycket sämre beroende på vilka och hur många ben som tappats, men ofta går det förvånansvärt bra även för en spindel som tappat så mycket som hälften av sina ben.

 

Att tappa ben är en slags försvar - ungefär som när ödlor tappar svansen. Spindlars ben är ju många och långa och utstickande, och ett rovdjur som t.ex. en fågel får ofta lätt tag i just benen. Benen bryts lätt av i leden näst närmast kroppen, som har ett slags lock som ramlar ner och täpper till brottytan så att spindeln inte förblöder. Spindeln kan sedan springa sin väg på sex eller sju ben, och rovdjuret blir stående med bara ett par ben i munnen. Spindeln kan också själv rycka loss sina ben, t.ex. om den fastnat (något att tänka på om man ger sig på att hålla fast en spindel i benen!), om den skadat benet så att den inte kan röra det ordentligt (bättre inget ben än ett ben som hindrar rörelse), eller om en ömsning gått galet och ett eller flera ben fastnat i det gamla ömsskinnet (att ömsa skinn för en spindel är lite som att kränga av sig åtta långa strumpor samtidigt utan händer...).

 

Spindlar växer i samband med att de ömsar skinn, och då repareras även skador och tappade extremiteter som ben och pedipalper kan regenereras. Det behövs ett par öms innan ett nytt ben är helt utväxt, och därför ser man ibland spindlar med något ben som är mindre och ser lite annorlunda ut än de övriga. Eftersom våra svenska spindlar som regel slutar ömsa skinn när de väl blivit adulta innebär det också att tappade ben bara kan regenereras om spindeln inte är adult, dvs har fler ömsningar kvar i livet.

 

Fembent musspindel (Scotophaeus sp.)

som haft oturen att bli av med

tre ben på samma sida. Den här

kunde absolut röra sig ändå, men

var inte alls lika snabb som om den

haft fler av sina ben i behåll. Den är

också ganska mager, kanske har

den svårt att jaga?