Tips & trix

Spindelnätet

               

Ett svenskt araknologiskt nätverk

Svensk checklista

Den i mitt tycke bästa checklista för svenska spindlar som finns just nu är den lista över svenska spindelnamn som sammanställts vid Artdatabanken. Här finns även listor för lockespindlar och klokrypare (och många andra grupper):


Artdatabankens namnlistor




Tips & trix


Här hittar du lite praktiska tips som kan vara till nytta för den som vill titta på spindlar. 


Har du frågor eller tycker du att något saknas på listan? Ta gärna upp det i Facebookgruppen Spindelnätet i så fall!


Spindelnätet

Bygg ett araknoskop/spi-pot

 

Ett araknoskop eller en spi-pot är en anordning som håller fast en levande spindel på ett sätt som inte skadar den så att man kan komma åt att titta nära på den med lupp. Det kan i en del (men inte alla!) fall räcka för att man ska kunna artbestämma spindeln i fält, och då även se detaljer hos parningsorgan (i synnerhet praktiskt för honor) vilket man ofta använder för att artbestämma spindlar.Beskrivningen nedan är fritt hämtad ur boken Spiders of Britain and Northern Europe (Roberts).


För att göra ett araknoskop behöver du en bit tvättsvamp, lite plastfolie och två stapelbara plastburkar. Jag använder helst små burkar som t.ex. medicinmuggar, men det går bra med större burkar som t.ex. plastmuggar också. Viktigast är att burkarna når ända ner i botten när de staplas i varandra (men gör de inte det kan man skära till dem så att de gör det, eller använda en tjockare bit svamp) och att plasten går att skära i utan att den spricker sönder.


Skär ur botten på båda muggarna. Skär till tvättsvampen så att den passar i botten på den ena muggen (svampen bör vara så pass stor att den trycks fast mot sidorna i muggen). Om muggarna inte når ner i botten när man staplar dem kan man fixa det genom att använda en tjockare bit svamp som får sticka ut under muggens underkant. Spänn en bit plastfolie över botten på den andra muggen. Om det behövs kan man tejpa fast plastfolien runt muggen för att den ska sitta kvar och hållas spänd. När du sätter burken med svampbotten inuti burken med foiliebotten ska svampen nå ända ner så att den ligger an platt mot plastfolien. Klart!


När du ska titta på en spindel, stoppa spindeln i burken med plastfolie i botten, sätt burken med svampbotten i plastfolieburken så att spindeln kläms fast mellan svampen och plasten.

Nu kan du vända på burkarna och titta på spindeln med lupp genom plastfolien, och eftersom både svampen och plasten är mjuka riskerar du inte att skada spindeln (vilket annars är lätt att göra om man försöker hålla en spindel stilla, de är ganska ömtåliga djur). 
















Insamling och förvaring av spindlar


För dig som vill samla in djur för att göra artbestämningar under stereolupp, t.ex. för närmare studier av parningsorgan, finns lite tips och trix specifikt för detta här.

Spindeluppfödning


Ofta behöver spindlar vara adulta, dvs fullt utvecklade, för att man ska kunna artbestämma dem säkert. Detta gäller fr.a. arter som bara kan bestämmas säkert genom att titta på parningsorgan, men även andra karaktärer är ibland inte fullt tuvecklade förrän spindeln är adult eller näst intill.. Hittar man en spindel som man verkligen vill artbestämma som inte är vuxen är ett tips att ta hem den och föda upp den hemma tills den blir adult.


En spindel som bor hemma behöver inte mer än en burk att bo i, mat, och ett lite fuktigare klimat i burken än vi har i vår inomhusmiljö som ofta är extremt torr (gäller i synnerhet alla arter som normalt lever utomhus). Fukt kan man åstadkomma genom att ha lite fuktad torv i botten, eller en fuktig pappers- eller bomullstuss i burken (byt dem ofta, det växer gärna bakterier i sådana). Ett annat tips är att gjuta en gipsbotten i en liten burk - gips håller fukt länge och möglar inte. För nätvävare är det bra om burken ger spindeln plats nog att väva nät i, och kanske behöver den också några pinnar eller annat substrat att fästa sitt nät i. Mata kan man ofta göra med bananflugor eller sorgmyggor (sådana som man hittar i krukväxterna ibland - det kan vara praktiskt att övervattna lite när man har småspindlar hemma), men för riktigt små spindlar kan till och med bananflugor vara för stora och då får man ge sig utomhus på jakt efter mat. Hoppstjärtar eller nematoder kan man ofta hitta i förna och översta marklagren. För större spindlar behövs större byten, flugor och myggor brukar t.ex. passa de flesta. Det är också bra att variera födan om man kan - de flesta spindlar äter ganska varierat i naturen och det har visats att överlevnaden hos ungar är mycket högre hos spindlar som äter en varierad diet.


Tar man in spindlar sent på sommaren/hösten kan svenska arter ibland behöva en övervintring, dvs en köldperiod, för att fortsätta utvecklas. Ett sätt att åstadkomma det är att låta spindeln bo kallt i några veckor, t.ex. i kylen eller om man har ett uthus eller uteplats där temperaturen inte går under noll. När spindeln sen kommer in i värmen igen brukar utvecklingen gå fort om den får bra med mat.


Eller som Monika Sunhede så fint sammanfattade detta i Fb-gruppen Spindelnätet: "Ba put spider in glassjar or plastbytta med lock. Keep not too dry and not too blött. Occasionally put a fluga in the bytta and you borde have a happy spider :-) ."


Utrustning för spindelfångst


Så hur fångar man spindlar ute i naturen? Spindlar lever i många olika miljöer och därför finns det många metoder för småkrypsfångst som fungerar, man får välja lite beroende på vilka slags spindlar man är ute efter och vilken miljö man befinner sig i. Här är några:


Slaghåvning betyder att man slår med en kraftig håv i hög vegetation (gräs, örter, ris, små buskar...). Slaghåven ser ut ungefär som en fjärilshåv, men har en kraftigare konstruktion, i synnerhet ringen högst upp och själva påsen (som ofta inte är av genomskinligt tyll utan av ett tyg som inte rivs sönder lika lätt, och med en förstärkning av kraftigare tyg runt ringen).


Bankning görs genom att man slår med en käpp på grenar i träd och buskar så att krypen som sitter där tappar taget och ramlar ner. Under grenen har man ett tygstycke (t.ex. ett lakan), en slagskärm eller ett paraply som djuren faller ner på, och där de sedan kan samlas in eller tittas på.


Förnasållning betyder att man sållar förna. Förna är det översta marklagret, bestående av vissna löv, barr och andra växtdelar i olika stadier av nedbrytning. Förnan kan stoppas i ett förnasåll (som ser ut som en tygcylinder med ett grovt metallnät inuti), som skakas över ett tygstycke eller en flat behållare som djuren ramlar ner på. Man kan också bygga ett enkelt förnasåll själv genom att sätta ett grovt metallnät över en ram av bräder.


Fallfällor fungerar som en fallgrop för småkryp som springer på marken. Oftast består fallfällan av en enkel  burk nedgrävd i marken, med ett lock på "fötter" över så att det blir en liten glipa mellan burken och locket lagom för ett kryp att komma genom. Locket är till för att skydda mot regn, för att många kryp gillar att krypa in under saker, och för att inte större djur ska komma åt fällorna och äta upp innehållet eller bli förgiftade av ett eventuellt giftigt medium i fällorna. Utan lock riskerar man också att små ryggradsdjur som ödlor, grodor och näbbmöss drunknar om de hamnar i fällor med medium, vilket inte bara är tråkigt utan dessutom tveksamt ur laglig synpunkt vad gäller grod- och kräldjur eftersom dessa är fridlysta. Burken kan innehålla ett medium som dödar och ev. även konserverar krypen, det enklaste för hemmabruk är vatten med lite diskmedel i (för att minska ytspänningen så att krypen drunknar), vilket dessutom inte är giftigt ifall störe djur skulle komma åt det. Nackdelen är att det inte konserverar, så fällorna måste då tömmas ofta (gärna dagligen). Man kan också använda fällor utan medium, men då finns en risk att rovdjur som spindlar äter upp varandra. För levandefällor kan man placera en lite hopskrunklad tuss hushållpapper i burken som erbjuder gömställen och skydd, dessutom suger det upp vatten om det skulle regna in. Man kan gärna fukta pappret lite (nödvändigt om man inte har lock!) för att skydda djuren mot uttorkning om det är varmt.


Kom också ihåg att fällor utplacerade i naturen ofta kräver att du har markägarens tillstånd! Så om du sätter fällor utanför din egen tomt/mark - se till att du har tillstånd, och använd alltid sunt förnuft (använd inte utrustning som större djur kan skada sig på, burkar av glas t.ex., och använd inte giftiga medier om större djur kan tänkas ta sig in i fällorna och dricka det, osv). Har du fällor i marker med betande djur eller på fält som brukas, var noga med att kolla med markägaren i mer detalj om var fällorna kan placeras så att det du gör inte riskerar att skada betesdjur (kor kan absolut äta upp en plastburk), eller att markägaren inte planerar några åtgärder i området som dina fällor kan störa eller som stör din fällfångst (inte roligt att få sina fällor sönderkörda av en traktor...).


TILLSTÅND är viktigt! I icke naturskyddade områden gäller allemansrätt och där får du fånga alla kryp som inte är fridlysta (fridlysta djur får oftast inte hanteras alls utan tillstånd från myndighet). I Natura 2000-områden som inte har annat skydd än detta gäller också allemansrätten fullt ut. I naturreservatgäller speciella regler, ofta med större inskränkningar än allemansrätten, och dessa skiljer sig mellan olika reservat (för nationalparker gäller alltid insamlingsförbud). För utplacering av fällor behöver du också ofta ha markägarens tillstånd. Det är din skyldighet att kolla upp vad som gäller för det specifika området, samt att veta både var och vad du får och inte får samla!