Araknologisk ordlista (Obs listan är INTE fullständig)*

Abdomen bakropp (även opisthosoma)

Adult är ett djur som är könsmoget och har utvecklat alla de karaktärer som vuxna djur har. Se även juvenil och subadult.

Apofys - se "sclerite"

Araknologi/arachnologi (eng. arachnology) Vetenskapen om spindlar.

Boklungor är spindlarnas andningsorgan, i kombination med trakéer. Boklungorna sitter på bakkroppens undersida långt fram och ser ut som ett par stora platta fläckar. Egentligen är de snarast ett slags gälar - En packe tunna blad som blodet passerar genom och där gasutbyte med luften sker. De flesta spindlar (de i underordning Araneomorphae) har ett par boklungor, men den enda art vi har i underordning Mygalomorphae (tapetserarspindel) har två par (liksom andra spindlar i den underordningen).

Calamistrum är en kam av borst på ovansidan av bakersta benparets metatars. Denna finns (i kombination med ett cribellum (spinnfält) framför spinnvårtorna) hos tre svenska spindelfamiljer (Dictynidae, Amaurobidae och Uloboridae) och används för att skilja ut dessa från övriga familjer (och utseendet hos spinnfältet kan användas för att skilja åtminstone två av dessa familjer från varandra). Calamistrumet används för att karda silket mot spinnfältet (lite som när man krusar presentsnöre med en sax), vilket ger ett fintrådigt krusigt silke som insekter med sina taggiga ben lätt fastnar i även om det inte är klistrigt. Silket kallas krustråd och är ofta svagt blåskimrande.

Carapace är "ryggplåten"/"ryggskölden" på framkroppen, dvs den del av exoskelettet som täcker framkroppens ovansida (inklusive ansiktet).

Cephalothorax framkropp (även prosoma). 

Chelicerer käkar. Spindlarnas käkar är tvåledade och används mer för fasthållning än som tuggredskap. Den spetsiga yttre leden, "tanden", används för att injicera gift hos de arter som har giftkörtlar (de allra flesta). Hos lockespindlarna är käkarna treledade och formade som klosaxar.

Clypeus är utrymmet mellan de främsta ögonen och nederkanten på carapace, dvs där framkroppen/ansiktet möter käkarna. Storleken på clypeus (dvs avståndet mellan ögonen och ansiktets nederkant kan användas för att skilja vissa familjer från varandra, fr.a. för att skilja ut familjen Linyphiidae från bl.a. hjulspindlar och käkspindlar.

Cribellum är ett spinnfält, en liten platta precis framför spinnvårtorna i vilken silkeskörtlar mynnar (se spinnfält och calamistrum).

Conductor - se "sclerite"

Coxa höft, innersta bensegmentet (höften och lårringen är två korta segment närmast kroppen).

Cymbium är den breda, urholkade delen (tarsen, närmare bestämt) av "boxhandsken" på hanens palp (se pedipalp). Denna fungerar som en behållare för sperma, och har även diverse strukturer inuti som ofta är viktiga för artbestämning då både cymbiums utseende och utseende och placering på övriga strukurer i och på cymbium ofta är väldigt artspecifika.

Embolus är den allra yttersta delen av den spiralformade kanal som transporterar sperma till och från de inre delarna av cymbium på spindelhanens palp. Embolus sticker ut från den yttersta spetsen på hanens palp och kan se lite olika ut. Den fungerar som en pipett för att suga upp sperma och sedan injicera den i honans parningsorgan, epigyn, och formen på embolus är anpassad att passa ihop med de delar av honans parningsorgan som tar emot och lagrar sperman tills äggen ska befruktas.

Epigastrisk fåra är en avlång fåra (syns som en tunn fåra/veck) tvärs över bakkroppens undersida väldigt långt fram (nära framkroppen). Mitt på den epigastriska fåran mynnar könsöppningen för hanar, och för honor sitter epigyn alldeles framför.

Epigyn är spindelhonans parningsorgan, som sitter på främre delen av bakkroppens undersida. Det är en mer eller mindre förhårdnad struktur som omger könsöppningen (hanen har en könsöppning på samma ställe, men inget epigyn. Det finns också arter där honan saknar epigyn, men har naturligtvis könsöppning). Formen på och strukturerna i honans epigyn är ofta väldigt artspecifika, och är därmed viktiga vid artbestämning då de ofta kan användas för att säkert skilja även på arter som annars har ett identiskt eller väldigt likartat utseende. Detsamma gäller för hanens sekundära parningsorgan längst ut på hans pedipalper. För att veta vad som är upp och ner när man tittar på bilder av epigyn i t.ex. bestämningslitteratur, så visas epigyn ofta sett rakt på spindelns undersida med spindelns huvud i riktning uppåt i bild (tänk att man lägger spindeln på rygg med huvudet uppåt).

Extremiteter omfattar på spindlarna 1 par käkar, 1 par pedipalper och 4 par gångben.

Exoskelett (ektoskelett) är ett yttre skelett, till skillnad från ett inre skelett som vi själva har. Exoskelettet fyller till stor del samma funktioner som ett inre - det ska stabilisera kroppen och fungera som fäste för muskler osv. Dessutom kan det fungera som ett skyddande skal. Ett hårt exoskelett som täcker stora delar av kroppen innebär att djuret måste ömsa skinn för att kunna växa och det gäller även spindlar. Hos spindlarna är bakkroppen mjuk, medan framkropp och ben är förhårdnade. Exoskelettet hos spindlar (och andra leddjur) består av en så kallad kutikula, ett tjockt hudskelett bestående av material som avsöndrats av hudceller (till stor del består kutikulan av kitin). 

Femur lår, tredje bensegmentet inifrån

Folium är en term man ofta stöter på i artbeskrivningar i åtm. engelsk litteratur, där det syftar på det  ofta lite bladformiga området med vågformig kant (därav namnet) på bakkroppens översida där mycket av tecknngarna finns hos vissa spindlar. Bra exempel är t.ex. många hjulspindlar, titta t.ex. på Araneus- eller Zygiellaarterna.

Fovea är ett litet mörkt märke mitt på ryggskölden på framkroppen där ryggskölden kan bukta lite inåt. Det är muskelfästet för musklerna till spindelns sugmage (spindlar smälter ju maten utanför kroppen, och suger i sig födan i flytande form).

Häfthår är speciella klubbformade, fuktiga hår, ibland med kluvna ändar, som spindlar ibland har på fötter och ben, och som ger dem mycket god vidhäftningsförmåga vid underlaget. Häfthåren sitter ofta sitta i form av en tät kudde på foten, scopula, men kan även sitta längre upp på benen. De förekommer främst hos spindlar som rör sig och jagar mer eller mindre aktivt i miljöer där de behöver kunna klättra och springa på släta ytor som inte alltid är vågräta och som kan vara hala (som t.ex. blad eller andra växtdelar).

Hjärtmärke (cardiac mark på engelska) är namnet på en speciell typ av teckning. Det syftar inte på en hjärtformad teckning, utan på en bakåt avsmalnande avlång fläck som finns längs mittlinjen på främre delen av bakkroppens ovansida hos många spindlar (se t.ex. många vargspindlar för exempel). Vissa spindlar har inga andra teckningar än ett hjärtmärke och ibland kan dess utseende vara till hjälp vid bestämning. Hjärtmärket är placerat ovanför spindelns hjärta, därav namnet.

Juvenil är ett djur som ännu inte är könsmoget, en unge alltså. Juvenila spindlar kan ha ett utseende med färger och teckningar som skiljer sig mycket från den vuxna spindeln, och de saknar alltid fullt utvecklade parningsorgan. Många arter är därför svåra att artbestämma säkert innan de är adulta.

Kutikula - ett kitinhaltigt lager av material bildat av hudceller som utgör spindlarnas yttre skelett. Se även exoskelett.

Labium underläpp, sitter bakom käkarna, mellan palpernas innersta del (maxillerna). Spindelns munöppning sitter precis bakom underläppen.

Maxill är hos spindlar den modifierade höften på palpen, som blivit till ett tuggorgan (tuggutskott). Maxillernas utseende ibland kan vara till hjälp för att skilja vissa familjer från varandra (t.ex. hjulspindlar och käkspindlar). Maxillerna används för att tugga, och har ofta grova hår/borst som filtrerar bort större partiklar ur maten (spindlar smälter maten utanför kroppen och äter därmed bara flytande föda).

Metatars näst yttersta bensegmentet (sjätte inifrån). Hos lockespindlar kan tars och metatars vara uppdelade i fler leder.

Opisthosoma bakkropp (även abdomen)

Palp (se pedipalp)

Paracymbium är en avgrening eller ett utskott från cymbium på hanens palp.

Patella knä, fjärde bensegmentet inifrån

Pedicellus är spindelns smala getingmidja mellan fram- och bakkropp, egentligen det första segmentet på bakroppen som är väldigt litet och smalt. på denna getingmidja skiljs spindlarna från alla andra spindeldjur.

Pedipalper (även palper) är ett litet par extremiteter placerat framför gångbenen på var sida om spindelns huvud. Palpen består av 6 leder (samma segment som hos benen, men metatarserna saknas) och fungerar som lukt/smak- och fasthållningsorgan. Hos en del andra spindeldjur (fr.a. skorpioner, klokrypare) har de klosaxar längst ut och fungerar som griporgan. Längst in på palpen finns ofta ett inåtriktat tuggutskott. Hos spindelhanarna fungerar palperna även som sekundära parningsorgan (de fungerar som en pipett för att överföra sperma till honans parningsorgan), de har då en uppsvälld klump längst ut som får det att se lite ut som om spindeln har boxhandskar. Strukturerna inuti denna uppsvällda del av palpen (cymbium), liksom själva "boxhandskens" form, är ofta väldigt artspecifika, och därmed viktiga för artbestämning då de ofta kan användas för att säkert skilja även på arter som annars har ett identiskt eller väldigt likartat utseende. Detsamma gäller för honans parningsorgan, epigyn. För att veta vad som är vad när man tittar på bilder av palper i t.ex. bestämningslitteratur, så visas palpernas yttersta del oftast antingen rakt underifrån (palpens undersida, vilket inte nödvändigtvis är den sida som är nedåtriktad när spindeln går omkring eftersom han ofta viker in palperna) eller rakt från utsidan (tänk att du tittar på spindeln från sidan och tittar på den palp som är närmast). Ofta visar man bilder från båda hållen eftersom man ser lite olika strukturer (och ser strukturerna olika) beroende på vinkel.

Prosoma (även cephalothorax) framkropp

Radix - se "sclerite"

"Sclerites" är en engelsk term som jag tyvärr inte vet om det finns ett bra svenskt ord för. Det borde vara sklerit som är en direkt försvenskning, men jag vet inte om det är etablerat som ord för detta (eller bara för en ögonsjukdom)? "Sklerotiserad" betyder förhårdnad, och skleriter (sclerites) i spindellitteratur syftar på förhårdnade strukturer/utskott i palpens cymbium hos spindelhanen. Det finns olika typer av skleriter med olika namn: apofys, conductor, radix, stipes, tegulum och subtegulum. De här olika skleriterna ska under parningen göra att hanens palp passar ihop med honans parningsorgan (epigyn) som bitar i ett pussel och att sperma kan överföras från hanen till honan. Palpens uppbyggnad med skleriter av olika utseende och placering är därför ofta väldigt artspecifik - och därmed viktig för artbestämning. Lite som ett fingeravtryck på artnivå (och detsamma gäller epigyn hos honorna). 

Scopula är en tät kudde av häftande hår på fötterna (se häfthår) hos vissa spindlar, som gör att de kan klättra på släta ytor som t.ex. hala blad (eller fönsterglas, eller burken du fångat den i). Hoppspindlar t.ex. är spindlar som har detta, husspindlar har det inte.

Silkeskörtlar är spindelns silkesproducerande organ. Det finns totalt ? typer av silkeskörtlar som producerar olika typer av silke, en spindel har aldrig alla typerna men ofta flera olika. Silkeskörtlarna mynnar i spinnvårtor längst bak på bakkroppen, och hos vissa familjer även i ett spinnfält framför spinnvårtorna (se spinnfält och calamistrum).

Spinnfält är en liten platta precis framför spinnvårtorna i vilken silkeskörtlar mynnar (kan vara många tiotals tusen). Finns i kombination med calamistrum hos tre svenska spindelfamiljer (läs mer under calamistrum).

Spinnvårtor sitter längst bak eller på undersidan strax innan bakkroppens spets. Spinnvårtorna är nästan alltid sex, placerade i två yttre par och ett mellanliggande par (men itne alltid lätt att se alla sex).

Sternum är "bröstplåten" på framkroppen, dvs den del av exoskelettet som täcker framkroppens undersida.

Stipes - se "sclerite"

Subadult är ett djur som är fortfarande är en juvenil, men med bara ett eller par öms kvar till adult. En subadult spindel har ofta många av det adulta djurets karaktärer och det adulta djurets färger och teckningar (fast för arter med stor könsdimorfism ser hanarna ofta ut som honor i färger och teckningar ända tills de verkligen är adulta, även om vissa av hanens karaktärer kan dyka upp även före sista ömset). Ofta ser man också delvis utvecklade parningssorgan vilket gör att man t.ex. kan se skillnad på könen, men parningsorganen är inte fullt utveckalde förrän vid sista ömset, dvs när spindeln är adult. 

Subtegulum - se "sclerite"

Tars fot, yttersta bensegmentet (sjunde inifrån). Hos lockespindlar kan tars och metatars vara uppdelade i fler leder.

Tegulum - se "sclerite"

Tibia skenben, femte bensegmentet inifrån.

Trichobothria är långa sinneshår (dvs kopplade till nervceller) på spindlarnas ben, känsleorgan som känner små vibrationer och luftrörelser.

Trochanter lårring, näst innersta bensegmentet (höften och lårringen är två korta segment närmast kroppen).

Ögon är oftast åtta stycken hos spindlar. I Sverige har alla åtta med undantag för familjerna Segestriidae (2 arter) och Dysderidae (1 art) som har sex. Lockespindlar har bara två ögon. Hos spindlar kan ögonens placering ofta vara till nytta för att skilja mellan olika familjer och ibland även släkten och i ett fåtal fall arter.

* Fakta är, när jag inte haft dem i huvudet, till största delen hämtade från Foelix Biology of Spiders  och till mindre del från Roberts Spiders of Britain and Northern Europe (se litteraturlista).